Då var jag hemma igen då. Väskan är uppackad och klar, kläderna som var i den hänger antingen ute på vädring eller har hamnat i tvätthögen. Det nyinköpta ligger i strykhögen. 

Skönt med ledig dag då man varit ute och sett sig om i världen. Så man kan ta hand om allt menar jag. 

 

Den väntetid som oftast uppstår då man är ute och reser, är verkligen medaljens baksida. Allt från väntan på flygplats, väntan på hotellrum (i bästa fall) eller någon annan vänthall, tid i buss/taxi mm. 

För att inte tala om de timmar i bil från flygplats till hemmet! Då jag bodde i Eskilstuna hade jag ca 1,5 timme till Arlanda och en timme till Skavsta. Igår när vi landade på Skavsta hade jag 42 mil och fem timmar att köra. 

 

 

 

Som synes på bilden ovan är det lite olika utsikter beroende på om man är i Warszawa eller i Dalarna. 

Lika trevligt, roligt, intressant och avkopplande som det är att resa, lika skönt är det att komma hem igen. Denna gång ska resväskan inte vila så länge. En ny resa väntar runt hörnet. Innan dess ska jag njuta av att vara hemma, jobba och försöka få ordning på mitt hockeylag. 

 

När det gäller min träning (läs cykling) är den helt obefintlig just nu. Känns jättetråkigt minst sagt. Jag kan skylla på väder, vind, hälsa och jobb. Och det gör jag också. Men idag, denna lediga måndag, kan jag bara skyllla på latmasken. Trots att jag inatt när i kom hem bestämde att "imorgon är det dags". Dålig Liselotte!

Dags att flytta in på gymmet tror jag. Om inte annat för att få lite nya infallsvinklar. Och motivation. 

 

Två nyförvärv till mitt lag igår. Inga kända namn för mig, så inget jag går i taket över. Bra att man ändå gör något. Time will tell...