En vecka mitt i livet
Snart skriver vi torsdag och återigen känner jag förvåning över att vi kommit så långt i veckan. Känns som igår nästan jag skrev senast, men så var det ju uppenbarligen inte.
Dagarna rullar på här i fjällvärlden. Just nu känns de både långa, tomma och på gränsen till småtråkiga. Lugnet vilar tugnt på allt från Ica och matställen till min arbetsplats.
*
Jag möts ofta av förvåning från omgivningen över min brist på intresse gällande pågående världsmästerskap i hockey.
Det känns som att det var väldigt många år sedan det var intressant att se det mästerskapet. Visst kan jag titta, i brist på annat eller för att stilla hockeyabstinensen. Större än så är inte intresset.
*
Något som däremot är väldigt intressant, är att Eurovision dragit igång. Första semin under tisdagskvällen, den andra torsdag kväll och finalen på lördag. I like!
Jag var en mycket stolt, och rörd, svensk tillika eurovisionfantast som njöt i fulla drag av Christer Björkmans produktion.
Njöt gjorde jag också av Danmark, Ryssland och Irland i första semin.
*
Avslutar inlägget med en bild som jag ikväll även lagt ut på Instagram, vilket fick till följd att yngste sonen pensionärsförklarade mig... Men visst är den vacker?!