Jaha, helt plötsligt blev det söndagkväll igen. Helgerna har en förmåga att flyga fram.

Resan till Oskarshamn i lördags blev tyvärr inställd, så den enda live sportdosen denna helg, svarade Guif för. Det var nämligen Elitseriepremiär ikväll och vi fick se Guif slå Alingsås med god marginal.
Uppvuxen med idrottstokiga föräldrar som inte direkt älskat ovan nämnda förening och själv aktiv i en annan förening där Guif alltid var värst att möta, känns det fortfarande lite konstigt att heja på dem.
Hur som helst, handboll är en fantastiskt rolig publiksport och numera hittar man både mina föräldrar och mig själv på läktaren.

Guif ja... Förra säsongen visade de att man kan gå långt med ett ungt lag. Väldigt ungt lag dessutom. Till den här säsongen är endast två spelare utbytta och jag läste en rolig grej om dem häromdagen. Under träningspassen delar de ibland upp sig i två lag för att spela match. Då blir det de äldre mot de yngre i laget. De äldre består av en 32-åring, en 25-åring, några 23-åringar samt någon 21-åring. Det är veteranerna! Humor tycker jag. Och imponerande.
Fart och fläkt är det i alla fall under matcherna och det kan bli ett riktigt publiktryck mellanåt. Något jag har svårt för är dock att allt ska vara så gentlemannamässigt i den här sporten. Till exempel att man som hemmapublik ska applådera när motståndarna kommer in på plan. Eh, varför då undrar en hockeytjej? Ett annat exempel är att vid första anfallet lagen möts, tar alla spelare varandra i handen. Haha, tänk er det på en hockeyrink!

Poäng till Guif alltså och ännu viktigare, poäng till Leksand som enkelt slog Oskarshamn. Trots min frånvaro. =)