... min GPS och jag. Vår första lite längre resa tillsammans idag (Uppsala t o r) gick sådär. Eller, det gick bra även om min nya vän hade lite egna idéer.
En GPS kan, beroende på hur den är inställd, välja den väg som går snabbast att köra. På vägen dit trotsade jag detta eftersom jag såg en Uppsalaskylt, valde den avfarten och hamnade på en väg som var riktigt lååång. Väl framme tog jag beslutet att följa min GPS helt och fullt på vägen hem.
Tydligen är snabbaste vägen mellan Uppsala och Eskilstuna att åka över Stockholm. Detta blev jag varse efter några mil på motorvägen. Jag blev inte nöjd...
Att hamna "mitt i smeten" i vår huvudstad stod inte överst på min önskelista, så när jag var i Upplands Väsby, ringde jag Niklas som fick guida mig mot Enköping istället.
Kärringen på min GPS tjattrade på om "gör en u-sväng" så jag var nära att kasta ut henne genom fönstret ett tag. Jag gjorde ingen u-sväng och snart var vi tillbaka på banan. Både med varandra och på rätt väg. Det är nämligen så fantastiskt att även om man trotsar vägen, blir man så småningom vägledd från den väg man valt istället. Efter lite tjat då...