Vid kvällens middag kom jag och Niklas av någon okänd anledning in på Linus på linjen. Varken Anton eller Emil hade hört talas om honom, så vi berättade och jag gjorde en klockren (tycker jag själv) imitation av honom.
De skrattade gott och letade sedan fram ett par avsnitt på YouTube. Gissa om vi skrattade? Det var länge sedan jag såg det och det kändes roligare nu än då. Kanske för det är lite kult nu?


Tänk, när jag var liten var Linus på linjen det enda tecknade man kunde se på vardagar. Ja, och sen han "Anslagstavlan-gubben"! På lördagar gick jag upp tidigt för att se några minuters Mordilio på Go´morgon Sverige.
Det är lite andra tider idag, minst sagt.