Dagen startade tidigt med sång vid sängkanten samt presentutdelning och slutade med restaurangbesök. Anledningen är att Emil fyller 10 år idag. Firar med tårta, släkt och vänner gör vi nästa helg då jag också fyller.
10 år... Inte klokt vad tiden går.

Idag hade jag vägarna förbi den kyrkogård där min farmor och farfar ligger begravda. Jag parkerade och letade upp deras gemensamma grav. Vet inte när jag var där senast, det är många många år sedan. Satte mig på huk och plockade bort lite vissna löv som hade samlats vid deras sten. Att jag inte varit där på så länge har inte att göra med att vi hade dålig kontakt, tvärtom. Jag var deras enda barnbarn som de gav allt och alltid ställde upp för. Har bara inget behov av att gå till en grav för att minnas. Passade på att gå en sväng inne på kyrkogården också. Känns både fridfullt och tragiskt.
Jag tror nog det som hänt Patric och Gösta är den främsta anledningen till att jag helt oplanerat hamnade där idag. Hela veckan har det malt i huvudet och jag ser deras ansikten framför mig. Tänker även mycket på deras anhöriga. Känns helt ofattbart det hela.

Känner mig ganska nöjd med tanken att igår, onsdag, kan Leksand ha spelat sin sista allsvenska match. Någonsin. Skönt att ett omotiverat lag med en sju timmars bussresa som uppladdning kunde vinna denna sista match. Oh, vad jag väntar på kvalserielottningen nu!