Känner mig så nöjd, glad och stolt. Tack Leksands IF! Tack för att ni åkte ner till Ängelholm och gjorde det vi bad om efter matchen i måndags, ni krossade Rögle. Nåja, krossade och krossade, men en vinst är en vinst och vi fick tre mycket välkomna poäng med oss hem.

Matchen följdes via sverigewebben.se som inte är mycket att hänga i julgranen. Bildkvaliteten är inget vidare, kommentatorerna håller ingen högre klass och det är endast e n stycken kamera som filmar. Det syns ingen matchklocka, inga resultat och det visas inte några repriser. Trots detta så är det bättre än att följa via swehockey. se och dagens match sågs hemma hos Larsson och Anna. Tack vare ett vältajmat tröjbyte av Larsson kan man somna med ett leende på läpparna och denna segerkaramell ska jag suga på tills fredagkväll. Då börjar uppladdningen inför lördagens resa, förfest och Match med stort M...

Att hockeyspelare och hockeydomare som båda varit med i sisådär etthundraår lär känna varandra är inget konstigt. Faktum är att det inte stör mig alls. Iallafall inte om jag slipper se det.
Efter vår förlustmatch mot Brynäs i fredags, där domaren tyvärr hade en alltför stor (och avgörande?) roll, tyckte jag att det såg väldigt illa ut då domare Lärking och Tina Sjödins man Tommy såg ut att ha ett mycket kärt återseende. Detta skedde när de var på väg av isen efter matchens slut. Det var leenden, skratt, hålla om varandra och hela köret. Precis framför vår klack. Kunde skötas snyggare tycker jag.

Efter en lååång påskhelg i Dalarna, närmare bestämt Fredriksberg är jag tillbaka i civilisationen, vilket är lika med internetuppkoppling =)


Påsken kan väl sammanfattas med några ord: Snö, kyla, skoter, fiske, hockey, hockey och ännu mer hockey. Leksand-Brynäs live, Färjestad-Frölunda teve, Brynäs-Rögle teve, Malmö-mora teve och slutligen Leksand-Gurka Hockey Klubb Klubb live. När det gäller livematcherna har det varit tårar av både glädje och sorg. Vi är fortfarande med i allra högsta grad och ge mig? Inse att det är kört? Lägg ner, säger jag till de uppmaningarna. Jag ger aldrig upp!


Har ganska nyligen kommit hem från en ostprovning där diverse ostar har "avhandlats". Det blev faktiskt otroligt mäktigt att tugga i sig av de utvalda sorter som låg på ens tallrik. Lite skillnad mot chokladprovningen som är lite mer lättsmält. Det fanns dock ett par utsökta sorter som handlades med hem, bland annat Gruyere. En Schweizisk ost som var helt outstanding.

Vakna Leksand, kvalserien har börjat!
Jag har i skrivande stund inte läst eller hört någon förklaring till vad som hände ikväll. Känns inte heller som det behövs, jag såg själv. Pinsamt, är den spontana kommentar jag har till eländet. Vi var inte bara dåliga, vi sög!

Stackars krakar som hade uppgiften att utser matchens lirare i Leksand. Vet inte vem det blev, men vem kan ens ha varit nära?

Tilläggas bör, att Malmö inte var särskilt bra. De spelade enkelt och gjorde det som behövdes bara. Sådant kan räcka långt. Sådant brukar oftast ge tre poäng.

Vad gör vi nu då? Ja, att få ordning på mannarna är tack och lov inte mitt jobb. Mitt jobb består i att från läktarplats mana på de mina i åtta av de återstående nio matcherna. Jag ger inte upp, inte en chans. Det här är vårat år och serien är ung. Allt kan, och kommer att hända.

Vi ska tillbaka!

Ungefär så känns det just nu. Har lust att skrika rakt ut och har gjort det vid ett par tillfällen idag också. Den hemska kvalserieångest jag plågats av i en dryg vecka börjar sakta men säkert ersättas av en grym fokusering och NU KÖR VI känsla.

Sitter vid teven och skriver och försöker hänga med i Färjestad-Frölunda, men det funkar inte riktigt. Kunde inte bry mig mindre just nu...

Födelsedagsfirande är helgens genomgående tema. Det började i fredags då jag, Niklas och svärmor begav oss till Globen för att se schlagerfinalgenrep. Ända sedan Globen invigdes 1989 har jag varit en relativt flitig besökare. Jag var faktiskt där samma år som invigningen var och såg Hockey VM. Jag hade då förmånen/turen att få se Kenta Nilssons fantastiska dragning mot USA. Efter det har det rullat på med konserter, musikaler och så klart en massa hockey. Därför trodde jag att jag sett det mesta där vad gäller sittplatser. Men nej...
När vi i fredags kväll letade upp våra platser började vi ganska omgående att ana oråd. Väl på plats kunde vi inte annat än att skratta åt eländet. Vilka platser! Eftersom Globen är rund kan man inte tro att det finns några hörn i den, men tro mig, det gör det.
Trots detta var det mycket trevligt och roligt att få vara där.

... känner jag mig just nu. Jag är nog inte ensam om det heller, då jag är helt övertygad om att alla som, liksom jag, har ägnat dagen åt att ta emot anmälningar till Leksands hemmamatcher i kvalserien, känner sig lite slitna just nu. Så många blåvita bröder och systrar jag har glatt idag genom att kunna erbjuda dem plats och biljett, men tyvärr är det fler som fått ett negativt besked och nu står utan biljett. "Det här har man väntat på hela säsongen och nu får man inte vara med" är en kommentar jag fått höra. Jag lider verkligen med de supportrar som inte lyckats få tag på någon biljett, och de är många. Snacka om att jag är nöjd, glad och belåten över mitt säsongskort...


Jag vill att det ska dra igång nu! Vet inte hur jag ska palla med att vänta de här dagarna som är kvar innan det drar igång. Otroligt nervöst att bara gå och vänta, fundera, älta och spekulera.

... den går inte att spotta ut.
Har för mig att jag använde samma textrad från låten "Efter plugget" inför fjolårets kvalserie. Nu är det dags igen och känslan har åter infunnit sig.
Jag mår illa. Mest hela tiden faktiskt. Det är verkligen som det sitter en klump i halsen. Det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar är kvalserien.


Vad jag börjar störa mig på alla dessa reflexvästar som tydligen snart finns i var mans ägo. Det stör mig absolut inte så jag känner någon irritation av det allvarligare slaget. Ska man ut med hunden, ut och springa/promenera, cykla efter mörkrets inbrott är det kanon. När den däremot sitter på allt och alla (jodå, jag har sett den på några hundar också) och det är fullt dagsljus förstår jag inte vitsen. På håll ser det ut som det vimlar av poliser överallt. Fler än en gång har jag fått hjärtat i halsgropen bakom ratten och gjort snabba inbromsningar.


Dagen hjälte, trots att det nu gått ett par dagar är väl ändå Frölundas Micke Holmquist! Den vänstern på FBK´s Rickard Wallin satt där den skulle om man säger så...

Ja, jag är bitter. Väldigt mycket så också. När Nordman presenterades som den som gick vidare av igår kväll, blev jag som tokig. Gapade och skrek, pratade med Anna-Karin (hon grät) och sa mycket dumma saker om Håkan Hemlins liv och leverne. Hela festivalen och särskilt uppbyggnaden av Andra Chansen fick sig en rejäl känga. Migrän fick jag också...
Jag skrev ett blogginlägg som jag efter att ha tagit några djupa andetag och lyssnat på Niklas råd, plockade bort efter några minuer. Det var mycket frustration och ilska i det kan jag lova, vilket inte alltid blir så bra i efterhand.
Visst, Nordmans låt är bra, det säger jag inget om. Kan bara inte fatta hur det här gick till. Jag menar, vi Carolafans är många. Väldigt många. Vi ringer heller inte bara en gång och röstar om man säger så...

Ja ja, svenska folket har sagt sitt och det är som det är. Det sades förra året och kanske är värt att sägas igen: Se över hur röstningen går till i Andra Cansen! Låt alla möta alla.
Trots skriverier idag om att "nu är Carola slut" vill jag bara säga att en tjugofemårig artistkarriär tar inte slut så enkelt. Hon står inte och faller med en melodifestival. Hon har minst tjugofem år kvar och jag är med, hela vägen.

Trots bitterhet och besvikelse över resultatet igår, går jag ändå omkring med ett litet leende på läpparna. För även om Carola inte gick hela vägen, så är det precis vad mora ska göra. Gå hela vägen tillbaka ner i skiten. Tack morapack för att ni räddade min helg!

...Leksand till eliten, mora ner i skiten.
JAAAAAA!!! Snacka om att det har jublats här hemma. Niklas gick till och med ut på balkongen och skrek rakt ut. Äntligen, äntligen, äntligen ska ordningen återställas. Känner mig fortfarande helt skakig efter att ha följt dramatiken på sportradion.

Nu ska bara Carola ta sig till finalen i Globen genom Andra Chansen för att denna lördag ska vara komplett.

GUIF lyckades inte besegra Sävehof, så just den delen av lördagen blev lite avslagen. De har dock ännu chans att gå till slutspel och just den aspekten ihop med moras misslyckande gör ändå denna lördag till en mycket bra lördag.

Niklas slog just igång något larvigt krigsspel på sin X-Box 360 för att varva ner lite och jag måste nog också försöka "komma ner" lite efter den här eftermiddagsdramatiken.

Nu tar jag snart plats i soffan med luren i högsta hugg och röstar Johnson&Häggkvist till Globen.

Idag såg jag den första. Ett vårtecken säkert som något. En tussilago? Nej, jag pratar såklart om motorcyklar. Gatorna här är torra och på många håll inte ens grusiga eftersom sandbilarna inte haft så mycket att göra denna så kallade vinter.
Som gammal "åkare", även om jag bara satt bakpå, känns det lite extra i kroppen när de drar fram. Jag upplever något slags välbehag när de drar på ordentligt på gatorna. Ett underbart ljud!

Borås har just besegrat Löven i en mycket underhållande match. Självklart ser jag hellre just Borås än Löven i kvalserien då vi borde ha lättare mot dem.Tycker dock synd om de härliga medlemmarna i Green Devils som har åkt både långt och länge för att stötta sitt lag. Men men, så är det. Jag om någon borde veta. Tror också att Borås är ganska chanslösa uppe i Umeå i returen.
Tyvärr vann gurkaklubbklubb mot Växjö. Även de är ett lag jag vill slippa i kvalet. Vill verkligen inte åka till Rocklunda, även om avståndet på fyra mil är perfekt.

Imorgon lördag är det en del som avgörs. Vi får bland annat reda på vilket lag som gör Brynäs sällskap från elitserien. Oh, vad jag hoppas nu... Leksand till eliten, mora ner i skiten...

Även Andra Chansen avgörs imorgon. Hoppas, hoppas, hoppas...

Ska även till Sporthallen, en utsåld sådan, för att se GUIF ta emot Sävehof. Vinst för GUIF är lika med slutspel!

Dagen startade tidigt med sång vid sängkanten samt presentutdelning och slutade med restaurangbesök. Anledningen är att Emil fyller 10 år idag. Firar med tårta, släkt och vänner gör vi nästa helg då jag också fyller.
10 år... Inte klokt vad tiden går.

Idag hade jag vägarna förbi den kyrkogård där min farmor och farfar ligger begravda. Jag parkerade och letade upp deras gemensamma grav. Vet inte när jag var där senast, det är många många år sedan. Satte mig på huk och plockade bort lite vissna löv som hade samlats vid deras sten. Att jag inte varit där på så länge har inte att göra med att vi hade dålig kontakt, tvärtom. Jag var deras enda barnbarn som de gav allt och alltid ställde upp för. Har bara inget behov av att gå till en grav för att minnas. Passade på att gå en sväng inne på kyrkogården också. Känns både fridfullt och tragiskt.
Jag tror nog det som hänt Patric och Gösta är den främsta anledningen till att jag helt oplanerat hamnade där idag. Hela veckan har det malt i huvudet och jag ser deras ansikten framför mig. Tänker även mycket på deras anhöriga. Känns helt ofattbart det hela.

Känner mig ganska nöjd med tanken att igår, onsdag, kan Leksand ha spelat sin sista allsvenska match. Någonsin. Skönt att ett omotiverat lag med en sju timmars bussresa som uppladdning kunde vinna denna sista match. Oh, vad jag väntar på kvalserielottningen nu!

Jag hade faktiskt lite svårt att engagera mig i denna fjärde deltävling. Kan bero på att jag låg nedbäddad och inte mådde så bra, eller att det helt enkelt kan bli för mycket av det goda, även för en melodifestivalfantast som mig.
Det känns iaf bra att det här var den sista deltävlingen och att jag nu kan blicka fram mot Andra Chansen där förhoppningsvis ordningen ska återställas. Efter gårdagens deltävling blev det klart att det är Nordman som Andreas och Carola ska ställas mot. Spännande...

Karlskrona 1 mars 2008:

1. Niklas Strömstedt
För många ord om kärlek
Här har vi ett proffs som har varit med länge och aldrig gjort mig besviken. Här blev jag dock besviken. Låten kändes riktigt slätstruken. Klädeln känns som ett nja, okej men inte mer.

2. Calaisa
If I could
Fyra skönsjungande damer med en låt som börjar med en stor gäspning, men lyfter ganska snart. Den växer rejält i refrängen, men känns överlag ganska tråkig. Att vara klädd i helsvart är oftast intetsägande, så även här.

3. Daniel Mitsogiannis
Pame
Eskilstunas bidrag till årets tävling, även om han tydligen inte bott här på bra länge. Av någon anledning ville jag att det här skulle vara en bra låt, men icke. Här var iaf en som fattat att man klär upp sig i dessa sammanhang. Riktigt snygga kläder!

4. Linda Bengtzing
Hur svårt kan d va?
Ojojoj, vad det var Mika i början på den här låten. Här har vi iaf en riktig schlager, som det är alldeles för få av i tävlingen numera. Den är glad och fartig och Linda kan det här med schlager. Jag brukar gnälla på helsvart klädsel, men här är det helt okej då hennes skotskrutiga deltaljer bryter av snyggt. Lite löshår på henne bara så... Har lite svårt för hennes pojkflickslook.

5. Nordman
I lågornas sken
Nordman är ju Nordman, och här har vi en riktig Nordmanlåt. En stark refräng och en riktigt bra scenshow. Återigen klädsel i svart, men här känns det okej eftersom stilen är anpassad till den tidsepok hela låten handlar om.

6. Sibel
That is where I´ll go
En av mina favoriter från Idol det året hon medverkade. En stor röst i en liten kropp. En mycket fin ballad som tyvärr väldigt sällan fungerar i dessa sammanhang. Klänningen var okej, något barnslig kanske.

7. Fronda
Ingen mår så bra som jag
En hemsk tröja på en av upphovsmännen gjorde ju att man inte lyssnade med öppna sinnen direkt på detta V-ås bidrag. Oavsett klubbtillhörighet är detta inget för mig. Jag tycker det är tramsigt helt enkelt. Tråkigt svart återigen, men ett plus för tröjan under det svarta i en av vårens stora modefärger orange.

8. Charlotte Perrelli
Hero
Jag hade nog lite för höga förväntningar på den här låten, men visst är den bra! Att Charlotte skulle göra mig besviken med sin klädsel var ingen risk. Här har vi en Kvinna med stort K som kan det här med kläder, hår och naglar. Såg ni hennes häftiga nageldekoration i form av en kedja? Hon är även en grym sångerska.