Fredagkvällens Oskar Linnros konsert var bra. Väldigt, väldigt bra. Jag skulle kunna fortsätta några rader till med en massa superlativ, med stannar vid att det var bra. Sjukt bra =).

Något som förvånade mig och vännen A-K när vi väl var på plats på Lokomotivet, var åldern på de konsertbesökande. Jag kan nog dra till med en gissning på att 90% av de som var på plats var under 20 år. Nog finns det väl fler vuxna som gillar Oskar?
När vi stod och väntade på hans entré kom det fram en tjej i vår ålder och sa att det var kul att det var fler vuxna där, haha. Det tyckte jag var kul.

En enormt bra spelning med andra ord, något kort dock om man ska hitta något negativt. Den spontana utgången på Harrys efteråt blev också bra och toppades upp med en helt fantastisk händelse:
Vi står i pubdelen och pratar med vänner till A-K, då en kille kliver in och går raskt och målmedvetet fram till A-K och ger henne en lång och hjärtlig kram. Killen vänder sig sedan mot mig, och jag ser A-K i bakgrunden väsa fram: - Det är Oskar! Haha, ja det var det. Mr Linnros him self kliver in på Harrys och kramar om oss. Inga andra, bara oss, innan han går vidare. Vi tackade såklat för en bra spelning och jag hann ta en bild på oss med min mobil. En bild där han t o m pussar mig på kinden. Suck...
Tack min vän för ännu en bra kväll och tack Oskar Linnros för en bra konsert och spontana möten.
Även vägen hem från stan blev bra. Mycket bra.

Fy f-n vad skönt!

Glad och förväntansfull innan konserten.

Häromdagen damp den äntligen ner i brevlådan, Carolas dvd från Dalhalla i somras. Jag hade tyvärr inte möjlighet att vara på plats då hon hyllade sina föräldrar genom att tolka deras favoritartister Elvis och Barbara Streisand, så jag får nu avnjuta den hemma istället.
Och som hon berör, förför och engagerar...

I kväll är det dock en helt annan artist och en helt annan musikstil som ska avnjutas live. Vännen Anna-Karin och jag finns på plats när Oskar Linnros kliver upp på scenen på Lokomotivet i Eskilstuna.

Tvära musikaliska kast med andra ord, precis som själva livet. Men det ena behöver ju aldrig utesluta det andra.

Jag gillar kläder. Nej, jag älskar kläder! (Detta skriver jag trots att någon sagt åt mig att kläder och mat är saker  man inte kan älska) Inget konstigt med det, jag är ju tjej. Förövrigt finns det många välklädda män med samma intresse. Jag tror inte vi tjejer egentligen är mer intresserade.
Sedan ett halvår tillbaka har jag återigen förmånen att få jobba med just kläder. Jag skriver återigen eftersom jag har ungefär tio år i den branschen bakom mig.

Det är dock inte bara fördelar att få jobba med ett av sina största intressen... I går när jag kom till jobbet fullkomligt välde det in nyheter. Ha begäret blir sååå mycket större och arbetskläder måste man ju ha, eller hur? Att man sen hinner tröttna på plaggen och hänga in dem i garderoben för att aldrig mer ta fram dem igen efter bara några veckor, det är en annan sak.

En tråkig månad i ett mindre roligt skede i livet, vill jag ändå tacka någon för den glädje han skänker.
Kan man glädja någon genom att slå ner någon annan? Ja, det kan man! Så länge det sker under "ordnade former" ute på isen och båda är med på det. Eller, vad bryr jag mig om den andra är med på det, hehe.

Besökte Västerås i går och såg mitt lag besegra VIK Hockey Gurka Klubb Klubb och att få se spelare som står upp för sig själva och sitt lag, gör mig svag. Eller svag, nästintill galen. Det är en adrenalinkick utan dess like som rusar genom kroppen när Jean-Luc Grand-Pierre tar en fight. Så även i går. Jag tackar och bockar för både underhållningen och tre poäng.  

Jean-Luc i förra säsongens fight mot AIKs Fredrik Carlsson.
 Bilden lånad från dt.se

Jag tänker inte, och vill inte, ursäkta mig för den alltför långa tid som går mellan vissa blogginlägg. Känns nästan som jag gör det nu i alla fall...  Kan vara för att jag är rädd om just DIG som läser och vill ju att du ska fortsätta göra det.
Ibland står jobb och tidsbrist i vägen för att sätta mig vid tangentbordet. Ibland är humöret inte på topp, kan vara och har varit ett tag, riktigt kört i botten faktiskt. Att då sätta sig och försöka prestera något utan att bli för djup kan vara lite motigt. Då låter jag hellre bli.

Fick en mycket fin, uppskattad och välbehövlig födelsedagspresent i efterskott tidigare i veckan. En god vän tog med mig till huvudstaden för en  UCW-detox. En mycket intressant behandlingsmetod där min totala minskning blev hela 25,9 centimeter. 
Då jag inte anser mig lida av något större viktproblem, blev det här ändå en bra morot eller väckarklocka, till att inte äta så mycket skräp som jag ändå gör.
Den minskning jag gjorde är alltså inte alls någon viktnedgång och det är heller inte fett som är borta, utan helt enkelt slaggprodukter som kroppen samlar på sig av bland annat socker, salt, fett och kaffe.

Tack igen, min vän. Både för behandling(ar) och en mysig dag i Stockholm, trots att november visade sig från sin allra sämsta sida.

Att man som C-kändis efter avslutad dokussåpamedverkan får åka runt på nattklubbar för att fortsätta synas och dra in en och annan krona, det är en sak. Fortfarande lite tragiskt, men ändå förståligt.
Att däremot se någon som haft talang och en framgångsrik karriär, stå och vända skivor på Harrys i Eskilstuna, det är tragiskt och beklagligt.
Alla yngre killar där var framme och sträckte upp nävarna mot Magnus Hedman, medans min generation mest tyckte det var tragiskt.

En trevlig fredagskväll blev det ändå, trots dalande karriärer, för mig och vännen Anna-Karin. En kväll där vi bland annat kunde konstatera att det verkade ha gått vilt till på en av toaletterna och att detta ändå inte var något hinder för vattnet att fortsätta rinna ur kranen.

Sedan många, många år tillbaka, går Magnus Carlsson under smeknamnet "Gåvan" för mig och vännen Pernilla. Anledningen till detta är att han av oss betraktas som just Guds gåva, till både män och kvinnor =)
Under torsdagskvällen uppträdde han på köpcentrat Tuna Park och promotade sitt nya album "Pop Galaxy" som givetvis finns i min skivsamling. En underbar popplatta som är omöjlig att sitta still till.

Blev lite full i skratt då jag noterade att vi, precis som förra gången vi "träffades", var klädda i matchande kläder. Eller, samma färgtoner i alla fall, haha. En rolig slump tycker jag. Tar med båda bilderna för att visa. 

Tidigare i veckan tog jag en tripp till Västerås med Anna-Karin där vi besökte Design & Countryhouse. Åh, vilket härligt ställe! Rum efter rum i den gamla byggnaden var fyllda, från golv till tak, med underbara saker. Allt för ett shabby chic hem helt enkelt.
Efter första rundan tänkte vi fika och tänka igenom och strategiskt planera vilka inköp som skulle göras. Fika ja... Något fikabröd fanns inte hemma för dagen fick vi veta, men visst, en kopp kaffe kunde de väl sätta på. När kopparna väl kom in till oss, hade någon annan hunnit före fick vi veta, så det var halvfulla koppar vi fick. Dessutom var mjölken slut. Suck... Vi som var så fikasugna. Fick lösa det genom att sno några polkagodisar när ingen såg som låg som prydnad i en skål. Alltid något.

I ett av rummen hade man satt stora träbokstäver som bildade ordet "KÖK" på en tavellist på väggen. Grejen var att en list från taket dolde både prickarna samt övre delen på bokstaven Ö, så det var inte KÖK det stod när jag tittade in. Bokstaven Ö var då förvandlad till ett U. Fotot jag tog med kameran och visar här nedan, är inte lika klockren som den jag tog med mobilen, men ni förstår nog ändå.

Ber om ursäkt för ännu ett långt blogguppehåll. Tiden räcker som sagt inte alltid till.

Vad har hänt sen sist då? Jag kan bocka av firmafest i fredags, hockeyresa till mora i lördags och en soft söndag.
I söndags morse tog jag med mig sönerna och lyxade till det med en härlig hotellfrukost på ett av stadens hotell. Och som vi åt! Magen stod i fyra hörn när jag kom hem och det fanns ingen annan återvändo än att intaga ryggläge i soffan ett par timmar.

Mmm... Det här var väl varken första eller sista vändan på frukostbuffén.


Om det har undgått någon, så är vi nu inne i november. En av årets tråkigaste månader, alla kategorier. Vad gör man då? Jo, man fyller den med lite olika roliga aktiviteter. Själv tänkte jag börja redan i dag, den andra dagen denna hemska månad. Lovar att bli flitigare med kameran också, så bilder från de olika upptågen hamnar här.