Vad har hänt med "Lost"? Katastrofalt rörigt, dåligt och ett riktigt sömnpiller. Suck...


Lördagen närmar sig sitt slut, vilket alltid är lite smått ångestfyllt. Söndagar går snabbt och rätt var det är så är det måndag igen. Därför vill jag ofta vara uppe så länge jag bara orkar på just lördagar för att på något sätt försöka hålla kvar helgen. Lite svårt ikväll dock - med hänvisning till de inledande raderna i mitt inlägg...

Både SSK och Djurgården åkte på torsk ikväll. Bra. Den sjukt jämna Elitserien fortsätter att vara jämn och nästan vilket lag som helst kan hamna på kvalplats. Nästan sa jag. Mina önskemål är fortfarande, som jag tjatat om tidigare, nyss nämnda lag.

Marcus Weinstock lånas ut till Huddinge. Huddinge! Stackars, stackars Marcus. Från Leksand till en dassig ishall i en förort med runt tvåhundra åskådare per match. Snacka om kontrast.

Nu ska jag nog ta och sleva upp lite glass. Ja, klockan närmar sig midnatt, men det är ju lördag. Ett tag till i alla fall. Får äta snabbt =).

God morgon. Ja, klockan närmar sig 10 på förmiddagen, men är det lördag är det morgon.
Fick ställa klockan på nio idag, vilket är mindre roligt när man får chans att sova ut. Jag lider fortfarande av sviterna från hockeyhelgen förra veckan, då det blev allt för få timmars sömn.
Anledningen till min relativt tidiga start på dagen är att jag ska skjutsa Emil till handbollslagets samling. Färden går idag till Västerås där det förhoppningsvis ska krossas några gurkor.

När jag ändå gått upp skapligt, tänker jag inte krypa ner igen, även om det känns lockande. För det första gillar jag tidiga morgnar, när man väl kommit upp och glidit ur medvetlösheten, vill säga. Det brukar vara så tyst och lugnt ute samt att luften känns klarare.

Dessutom har jag en hel del att stå i idag. Trevliga aktiviteter blandat med mindre lockande. Det är allt från hjälpa Anton dela ut reklam, storstäda, sola, skriva intervjun med Pelle P, se lite "Lost", slappa i soffan och annat som kan tänkas dyka upp en lördag.

Vilken fredag det blev! Ur hockeysynpunkt vill säga. Att följa utvecklingen, eller avvecklingen kanske är rätt ord, i Malmö tog en del fokus igår, Läs här för att få det "specat".
Tillkännagivandet av såväl Petro som Mathias Johansson kom som mycket glada nyheter när det gäller den ena av dem och en glad överraskning när det gäller den andra.

Nej, nu ligger en hel, lång lördag framför oss. Jag ska nu äta ett ägg och börja beta av mina uppgifter jag nämnde ovan.

Ha en trevlig dag, vi hörs ikväll!

Ikväll var det premiär för en ny omgång av "Sveriges värsta bilförare". Barnen bänkade sig och skrattade högt, ropade på mig och menade att det här måste jag bara se. Suck... Jag tycker det är så tragiskt att se. Jag menar, hur många inkompetenta bilförare möter man inte i trafiken varje dag? Varför ska de ha ett eget program? Är det något att vara stolt över, något som är roligt att man är helt lost bakom ratten och därmed utsätter sig själv, men framförallt andra för fara?
Vid tiden för sändningen hade Niklas en gammal polare från Stockholm här. Han hade läst i Stockholm City (gratistidning typ Metro) att det var inhyrda skådisar som var med i programmet. Tråkigt för er som gillar programidén och en lättnad för oss andra präktiga bilister.


Malmö IF... Vad ska man säga? Att det var väntat? Nej, inte för mig. Man kan tycka vad man vill om laget, Percy och supportrarna. Och det gör jag också. Ändå är det just supportrarna mina tankar går till ikväll. Det finns passionerade själar där nere i södra Sverige som mår dåligt just nu. Supportrar som brinner för sitt lag, precis som jag för mitt.
Tänk er själva att läsa vart alla spelare väljer att gå. Tänk att vi skulle nås av ett sådant besked en förmiddag och senare samma dag kan vi läsa att "Ollas går till SAIK, Challe till Västerås och Eddie till Djurgården". Fattar ni vad hemskt!?

Känner mig matt och halvkrasslig. Behöver dock inte vara sjukdom på gång, utan kan gott och väl ha sin förklaring i helgens sömn. Eller ja, brist på sömn. Tio timmar på tre dygn är facit och det är några timmar för lite. Och nu börjar det som sagt ta ut sin rätt.

På grund av Leksandsvistelsen i helgen och en misslyckad programmering av dvd´n, var det först nu ikväll jag äntligen fick bänka mig och se Carolas 25-årsjubileumsprogram. Anna-Karin hade utfärdat gråtvarning, så jag var beredd.
Man kan väl säga som så, att jag torkade ständigt rinnande tårar från början till slut. Hon har haft en fantastisk resa och det är så häftigt att man varit med hela vägen.

Något annat som får tårarna att rinna är följande klipp.



Jag grät nästan hejdlöst när jag hittade det igår på Hannahs blogg. Titta och häng med i texten från början. Är du djurvän så ta fram näsduken.

Är du intresserad av hem och inredning? Titta då gärna in på min bästis Anna-Karins blogg. Den är nystartad och jag tycker hon har fått till det riktigt bra. Dessutom är den en skön kontrast till mitt hockeyskrivande =).

Wow, vilken helg! En helg jag kommer leva på ett tag, alla minnen, skratt och galna upptåg.

Hockeyhelgen inleddes på fredagen med Mälarmasresa upp till Leksand och daladerby. Där fick vi innan matchstart ryktet om Anti-Jussi Niemi bekräftat, då han i egen hög person klev ut på isen och drog på sig den finaste tröja han någonsin haft på sig under sin karriär.
På grund av att jag är reseansvarig på bussen, var det bara att åka hem till Eskilstuna efter matchen, för att några timmar senare sätta sig i bilen och åka tillbaka samma väg. Och som det snöade... Konstant och non stop i hela 23 mil.


Väl framme på lördag förmiddag, gjorde jag en intervju med Pelle Prestberg för superstars.nu. Tittade på lagets träning, såg slutet på fansens innebandyturnering och agerade sekreterare på Superstars extrainsatta årsstämma. Vi avnjöt en tacobufé, hade trevlig förfest hos Olsson, åkte tillbaka till arenan där det sjöngs och dansades. Tyvärr stängde de alltför tidigt, kl. 01, så vi samlades ett gäng utanför arenan. Innan en efter en försvann på efterfest, avhandlades diverse aktiviteter. Alla blir så glada och unga i sinnet av mycket snö och det kan jag lova att det var. Det vräkte ner så gott som hela helgen.


Bilderna från vänster: 1. Jag och Emil. 2. Pernilla, Larsson och jag. Den rosa melodifestivaldalahästen kom att spela en stor roll under våra nattliga aktiviteter utanför arenan.

En nyhet som på olika sätt kom att prägla större delen av helgen, var IF´s tillkännagivande av "båten". Oj oj oj vad det pratades om, sjöngs om och längtades till den resan. Det är så häftigt att Leksands IF som första idrottsförening någonsin går in och chartrar en hel båt och att man som supporter får vara med om det. Om så Östersjön ligger spegelblank så lär det gunga på den resan.

Sen kom då söndagen. Lite lagom halvsliten, hes och med huvudvärk var det väl inte årets bästa insats på norra direkt. En match som dessutom slutar 10-0 får heller inte igång en riktigt. I ärlighetens namn lockade de mjukt stoppade stolarna rejält, men sitta? Nej. Fick bli i en paus istället.

Ojoj, vad mycket jag har att skriva efter den här helgen. I skrivande stund är dock klockan alldeles för mycket, så jag ber att få återkomma imorgon med bilder och berättelser. Tills dess, titta in på Niklas blogg för att få en föraning.

Av olika anledningar blev aldrig mitt fredagsinlägg publicerat, så håll till godo med det så här i efterhand:

Stupade i säng, nästintill medvetslös, alltför sent i natt. Klockan närmade sig 01 när jag/vi äntligen var klara med tvättstuga och Mälarmasbaguetterna. Idag kör vi upp med två bussar vilket innebär dubbelt så många baguetter, närmare bestämt 90 stycken.
 Tvättstuga ja… Usch och fy säger jag. Det finns ingen dag/tid i veckan jag är så grinig som just torsdagskvällar då jag har tvättstugetid. Själva tvättstugan är ljus, fräsch och välutrustad men det spelar ingen roll. Med en egen maskin kör man typ en om dagen istället för att låsa upp en hel kväll. Men men, det prioriteras lite olika i mitt hem.
Blev uppringd av en undersökningsgrupp igår. En sådan som gärna vill ha med en i olika diskussionsgrupper. Passar mig perfekt då jag har en åsikt i och om det mesta. Hur som helst, jag fick svara på lite frågor om allt från vad jag har för bil, yrke, om jag är vegetarian o s v. På frågan om det var något jag inte tålde eller var överkänslig mot, svarade jag snabbt: AIK och mora. Det blev tyst ett par sekunder i andra änden.

 Ha en trevlig helg. Det ska jag ha.

Om jag fick välja en typ av mat som jag skulle äta resten av mitt liv, skulle det utan tvekan bli asiatisk mat. Jag skulle förmodligen sakna både pizza, pasta och svensk husmanskost under åren,  men valet skulle ändå bli detsamma. Jag älskar kinamat, thai och rätter från Vietnam. Jag äter alltid något av det ca tre gånger per vecka ute.
Vid gårdagens storhandling, handlade jag hem lite basvaror till thaimaten, så nu ska jag börja ge mig på det själv.


Leksand Old Timers-mora i Ejendals på fredag. Tyvärr börjar den alldeles för tidigt. Jag hade så gärna velat se de gamla lirarna: Niklas Eriksson, Hans Lodin, bröderna Rosén och Cenneth Söderlund för att nämna några. Och inte minst Sigge... Skulle vara enormt kul att se honom idag. På den tiden det begav sig, hade jag bara ögon för och på honom när han var på isen. Vilken skridskoåkning, vilket skott, vilken lirare!

På tal om lirare, så vann de blåvita idag. Slog Löven borta med 3-1. Och Malmö tog poäng! Det var inte igår. Tog dem av mora gjorde de också. Ska det vara så ska det.

Har ni tänkt på vad ljust det börjar bli ute? Känns så skönt att vi är på rätt sida av året så att säga. Idag när det var både kallt och soligt, var det ljust långt in på eftermiddagen. Stor skillnad mot för bara någon dag sedan.

Gårdagens stora frågetecken fortsätter att vara just ett frågetecken. Inga bekräftelser eller dementier någonstans. Bara Lundströms "kan inte svara på det just nu" till
sportexpressen.se. Bara fortsätta vänta och hoppas med andra ord.


Riktigt ruggigt ute idag. Inte så kallt, men med snö och regn i en salig blandning och lite blåst på det, var det inte alls behagligt. Dessutom har det varit så mörkt ute både idag och igår. Deprimerande.
Att jag dessutom har legat en dag före i ett par dagar nu, gör inte saker och ting lättare. Jag har alltså trott att det är onsdag idag. Jobbigt.

Frölunda har inte vunnit en match under 2009. Tills ikväll vill säga. Kvalseriekandidaten SSK var tydligen en lätt match. Bra, de håller sig kvar i botten. Däremot har Djurgården och Rögle börjat närma sig varandra och det skiljer just nu bara två poäng lagen emellan.
Niklas har hela tiden varit säker på att det är just Rögle som tar den andra Kvalserieplatsen, medans jag hoppas på DIF. Det här med avstånd ni vet. 

Just nu råder febril aktivitet här hemma. Anledningen är dessa rader nyligen publicerade på svt.se - Gävledala:

"Leksands IF har värvat två nya spelare inför Kvalserien, båda med tidigare erfarenhet från elitserien. Det är Annti-Jussi Niemi och Roman Petrovicky."

Någon källa eller vidare läsning finns inte, så det är väl vara att vänta och se vad morgondagen kan bjuda på. Bekräftelse eller dementi.
Förövrigt finns det bara en Roman och han heter inte Petrovicky. Kan man hoppas och gissa på Robert?

Gick en långpromenad med Anna-Karin idag. Eller ja, tanken var så i alla fall. Vi "avbröt" efter ca halva rundan och smet in på solariet istället. Riktigt skönt att lägga sig där och bli lite upptinad för det var bra kallt ute.

Jag har gjort ett försök att odla gräs till katterna, bra för deras matsmältning. Resultatet syns på bilden nedan...
Efter att bilden togs, rev jag upp skiten och kastade det. Har gjort en ny plantering och hoppas på bättre skörd.


Tänk att Malmö torskar igen. Idag hade de gärna fått plocka tre pinnar av moringarna, men nej då.

Vad gör man en fredagkväll i huvudstaden? Ja, inte går man på hockey i alla fall. 2 784 betalande på Hovet. Ska man skratta eller gråta? Ja, vad ska jag gråta för... Hahaha!
Håll ut alla gnagare, nästa månad är vi och hälsar på i råttboet igen och ser till att era publiksiffor får sig ett sving uppåt.

Blev en trevlig fredagkväll i hockeyns tecken. Leksand-Växjö inköptes på S24, tavlor plockades ner, projektorn riktades mot den tavellösa väggen, sällskapet tog plats och pucken släpptes.
Sällskapet bestod förutom mig själv och Niklas av Larsson, Anna, Gustaf, Anton och Emil. Jag hade höga förväntningar på en spännande och tuff match, men så blev det inte. Leksingarna var ett par nummer för stora för motståndet.
Hur som helst blev det en trevlig kväll där Gustaf ändå stod för höjdpunkten när han agerade, utan att veta om det, expertkommentator. I första perioden stannade helt plötsligt sändningen. Vi satt tysta några sekunder, men när det inte hoppade igång igen, gick Gustaf fram till väggen och med hjälp av en pekpinne började han peka på de olika spelarna. Han kommentarade allt från spelarnas positioner till eventuella scenarion. Typ: - Martin Karlsson står lite långt ner i banan här. Om han får passet här, så kommer bla bla bla.... Mycket roligt var det i alla fall.


Anton har börjat dela ut reklam. Idag. Med mig som hjälp. Tog dryga tre timmar. Jag var kall, trött och mindre nöjd.
Kanonbra och ambitiöst att han vill jobba och tjäna egna pengar. Jag ska såklart inte gå med honom i fortsättningen utan ville bara kolla av hans runda idag och undanröja eventuella problem.

Körslaget har precis slutat på fyran. Ett program jag följer enbart för att älsklingen Magnus Carlsson är med. Jag var rätt övertygad om att han skulle åka ut ikväll då det stod mellan honom och, vad jag trodde, publikfavoriten Robert Wells. Magnus grep dock det längsta strået och jag får väl titta åtminstone en vecka till.
Jag måste nog få stämma in i klagokören mot programledare Gry Forsells klänningar. Hon ser inte gravid ut, hon ser ut som om hon vägde 130 kilo. Varför alla dessa konstiga kreationer som gör henne så stor? Varför inte ett par tighta brallor, tunika och ett par snygga höga stövlar? Skulle göra henne smalare och samtidigt framhäva bebismagen.

Att jag inte sett någon livehockey på alltför lång tid, blev klart och tydligt väldigt tidigt igår i Västerås. Jag kände mig så ivrig, tänd och laddad så det berömda magstödet uteblev till en början med det resultatet att min hals fick sig en känga direkt. Matchuret stod på 49 spelade s e k u n d e r när jag började känna mig lite raspig. Orutinerat som bara den, jag vet. Det blev hur som helst en väckarklocka så det var bara att koppla in magen efter det.

Jag älskar att stå bredvid folk som sjunger lika högt, mycket och gärna som jag själv. Därför var jag glad att ha Kung Kenta bredvid mig i första perioden.

En liten önskan slog in igår. Jag har alltid velat stå eller hänga över kanten längst fram och det fick jag igår. Jag stod allra längst ner och kunde vid slutsignal, och även vid våra två sista krigarmål, ställa mig på knä på räcket framför. En lite udda önskan kan tyckas, men faktum är att det ger en ännu större ”nära” känsla. Svårt att förklara, men nu är det gjort och det var riktigt nice. Killarna bredvid mig ställde sig på räcket, men av olika anledningar (bland annat ett par väldigt tighta jeans och stövlar med klack) nöjde jag mig med att stå på knä.
På jakt efter bilder på detta, hamnade jag på någon blogg på vlt.se där något fruntimmer står för dagens skratt. Med anledning av att det var över femtusen personer i Rocklunda igår, skriver hon: "Häftigt! Västerås är en publikstad i alla fall! Bra!"  HA HA HA, jag skrattade högt och hjärtligt åt den kommentaren.

Västeråsklacken, nu tog jag väl i men i alla fall, körde på som vanligt med sina nittiotalsramsor om bönder och släktskap. Jag citerar Niklas matchrapport från superstars.nu:"VIK-klacken sjöng något om att alla är släkt med alla i Leksand. Vi svarade att ja, vi är alla en stor familj. Då sjöng de om ”en jävla massa bönder”. Vi tyckte att det var en fin sång och sjöng med. Då blev de tysta. Vi sjöng även om skotrar. De stod kvar tysta. Vi sjöng segersång. De gick hem. Tysta."
 Höjdpunkten var nog ändå när de höll upp en banderoll, nej nu överdrev jag igen. De höll upp något i storlek med en bordslöpare. Den var vit och sen inget mer. Klackledare Nilsén undrade om det var blyerts de skrivit med. Förmodligen, för någon text såg vi inte.

Min pappa var med på matchen igår. Det händer då och då, men det här var första gången han stod i klacken. Han stod förövrigt framför Elias Granaths mamma och pappa. Som sagt, vi är en stor familj.

Dagen före julafton köpte jag en julklapp till mig själv. Jag köpte ett par nya jeans som inte var billiga, de är ju sällan det, som jag sett på Anna-Karin tidigare. De är mycket snygga och bekväma. Så snygga att man till och med kan ha dem till fint, vilket jag behöver i jobbet.
Hur som helst, jag har använt dem ett par gånger nu, senast idag och det är nu anknytningen till rubriken kommer. Gissa om de färgar av sig! När jag tog av mig dem ikväll, var jag alldeles blåsvart på benen! På vissa ställen försvann det inte ens i duschen. Får nog bli en omgång i tvättmaskinen innan de åker på igen.


Den lunch jag åt idag, äter alltid ute, var det godaste på mycket länge. Jag åt cevapcici med pressad potatis, tzatziki och röd lök. Otroligt gott! Jag ska bli bättre på att ta med kameran även i vardagen så jag kan bjuda på lite vardagsbilder. En bild på dagens lunch hade jag gärna visat. Mina blå ben skulle jag däremot besparat er läsare.

Nyheten om Bobos och Peter Anderssons utträde ur MIF tog jag emot med ett "jaha". Det var ju ingen högoddsare direkt. Får väl se nu då om det har någon effekt. Laget möter Växjö borta imorgon.

Mobilen har inte varit tyst några längre stunder ikväll. Andledningen heter VIK-Leksand imorgon där jag har hand om biljettbokningen. Naturligtvis har man kunnat boka under några veckors tid, vilket många gjort, men ikväll kom tydligen många på att "imorgon är det ju dags".

En gång för länge, länge sedan föll jag handlöst för ett blonderat popgeni ifrån Halmstad. Jag förvandlades till ett sådant där fanatiskt och skrikande fan, vilket han fortfarande kan förvandla mig till.
Jag var elva och han var tjugotvå. Idag fyller han femtio! Hur är det möjligt? Känns som igår...
Hur som helst, stort grattis Per Gessle.


Har haft en riktig skitdag på jobbet av olika anledningar. Kände mig riktigt låg under större delen av dagen och även när jag kom hem. En timmes promenad med Anna-Karin hjälpte dock alldeles utmärkt. Humöret kanske inte gick i topp, men svängde rejält i alla fall.
Med anledning av dagens jubilar, Anna-Karin och jag träffades faktiskt på en Gyllene Tider-konsert. Det var inte igår det heller kan jag lova.

Lördagens pokerkväll övergick så småningom till natt då vi bestämde oss för att spela en andra runda.
Ett par bortfall på deltagare gjorde att vi var sex stycken startande. Det är ju som det är med poker, det går upp och ner och fram och tillbaka. Resultaten för min egen del var trea i första och tvåa i andra.

En stor del av söndagen har tillbringats i Assahallen där Emil spelat två matcher med sitt Guif. Två vinster fick han med sig därifrån.

Bilden ovan: Emil i grön målvaktströja ser sina lagkamrater anfalla.

Mina blåvita tappade en pinne mot Borås igår medan Malmö idag tappade tre till Löven. Allvarligt, vart ska det ta vägen med MIF? Vad jag som supporter skulle skrika "Gör något, någon!" Det är väl i och för sig det de gör också, vissa av dem. Utan resultat... Finns väl ingen i och omkring den klubben som kan må bra idag. Jag kan få en riktig klump i magen när jag tänker mig in i deras situation. Supportrarnas alltså.

Söndagkväll... För första gången på ett tag är det en hel arbetsvecka som ligger framför en att ta tag i. Gäller att försöka göra söndagkvällarna så trevliga och långa som möjligt. I ett steg att få det så, var det ikväll pölsa på matsedeln. Nja, barnen valde annat, men Niklas och jag tycker mycket om det. Snart åker det väl på någon bra rulle och till den en liten burk med Ben & Jerrys. Mmm...

Inledde lördagen med en långpromenad. Tänkte jag i alla fall. Efter att ha gått ca fem minuter, hade jag halkat två gånger. Inte så jag ramlade, men tillräckligt för att ha fått två lättare sträckningar i låren efter att ha försökt parera. Det var med andra ord rena rama isgatan ute. Jag fortsatte ändå, men avbröt sedan efter drygt halva sträckan. Det blev ändå fyrtiofem minuters frisk luft, alltid något.

På grund av redan inplanerad pokerkväll, blev det ingen Leksandstripp idag. Känns mycket tråkigt då lördagsmatcherna är så få. Känns även orutinerat att man inte tänkte till lite innan.
I skrivande stund är första perioden just avklarad och gästande Borås leder med 1-0. Jobba på, vita blå!
Kände idag vid lunchtid att "nej, jag skiter i pokerkvällen. Jag tar med mig Emil och åker till Leksand istället". En titt på klockan ändrade dock snabbt de tankarna. Skulle med nöd och näppe hinna upp. Döm om både frustration och irritation då jag för inte så länge sedan upptäckte att matchen började klockan 17 och inte 16. Jag skulle ha hunnit. Jaja, inte mycket att göra nu. Blir Everysport istället. Och pokerkväll.

Malmö-Västerås 1-3... Oj oj oj, aj aj aj. Malmö är sååå under isen och ingen tycks göra något för att ta upp dem. Spela av säsongen var det ,va? Stackars, stackars supportrar. Jag menar, det finns en del som är lika engagerade i MIF som vi är i LIF, även om det är svårt att fatta, och det är med dessa jag lider. Eller, lider och lider, känner någon slags sympati för i alla fall. Vilken maktlöshet de måste känna. Och frustration.

Säsongspremiär för Let´s Dance ikväll vilket gjorde att tv-matchen mellan ovannämnda hockeylag fick ge vika. Förutom i reklampauserna då vi zappade över till hockeyn. Räckte för att se två av Västerås mål.
Hur som helst, tillbaka till Let´s Dance. Klar favorit denna säsong, redan innan sändning, är Maggan Graaf. Niklas favorit, också innan sändning, är Laila Bagge och den som får oss båda att tillfälligt lämna tv-soffan är Blondinbella.
Efter första programmet är Maggan tvåa, Laila trea och Blondinbella tillhör bottenskiktet så vi är nöjda.

"Mickis" Backlund valde att inte åka tillbaka till Västerås efter JVM. Hans klubb over there, Calgary Flames, kallade så han åkte helt enkelt dit istället. Inatt gjorde han debut i NHL i en hemmamatch mot NY Islanders. Vinst med 5-2 och dryga tio minuters speltid för "Mickis".
I Västerås sitter sportchef Rohlin och funderar på en stämning för kontraktsbrott. Men Leif, han platsade ju inte i er supertrupp! För det kan väl aldrig ha med miljön att göra, eller?

Hade jag skrivit detta inlägg direkt efter slutsignalen i JVM inatt, hade nog rubriken blivit "Domarjävel" eller något annat moget. Nu har det dock blivit några timmars sömn, lite analyserande och lite distans till det hela. Så summa summarum blir då: Kanada var helt klart det bättre laget och hockey är en fysisk sport där man får ha närkontakt. M e n, och nu kommer bitterheten, att inte domarna också fick en guldmedalj om halsen var märkligt. Glömdes de bort? De var ju också med i den kanadensiska truppen.
Att tillåta kanadensarna att så brutalt köra över Sveriges målvakt, inte bara en gång, inte bara två- tre gånger, utan fyra-fem gånger, är helt obegripligt. Obegripligt, upprörande och helt klart en domarskandal. Som jag försökte undvika att använda det ordet i inlägget, av den enkla anledningen att det är ett ord som förmodligen kommer att dominera i kvällstidningarna idag. Ett skällsord som är så missbrukat av diverse klackar, som gärna skanderar det så snart domaren sätter pipan i munnen och dömer åt "fel håll". Ett ord som används då dessa klackar inte har fantasi att säga något annat.

Tydligen hade man innan turneringen haft en genomgång med vad som var tillåtet och inte tillåtet på isen (har de egna regler over there? Just ja, de har de ju...) och där sa man klart och tydligt att målvakten inte fick röras. Det gällde såklart alla lag utom Team Canada som likt storebror USA står över allt och alla.
Döm om min förvåning och frustration när jag inatt hörde att nästa JVM också spelas i Kanada. Året därefter i USA och sen i Kanada igen. Ehh, va???

När sedan dryga 20000 personer buar när Markström åker fram för att ta emot sin medalj, ja då föll det kanadensiska folket i mina ögon. De föll så långt ner man kan komma. Osportsliga, uppblåsta skithögar.

För att avslutningsvis försöka slå an en mer positiv ton, har detta JVM varit fantastiskt roligt att följa. Vi har enormt duktiga juniorer i vårt land och det ska vi vara glada och stolta över. Vi tog oss ändå, för andra året i rad, till en final i VM. Någon gång är det vår tur att få guldmedaljen. Någon gång har vi gjort oss mest förtjänta av den.

TIll sist en lite mer personlig grej. Jag har haft sms-kontakt med "Mickis" och jag säger det igen, vad jag önskar att någon gång få se denne talangfulle och ödmjuke kille i rätt tröja. Han är ung, svensk, hungrig och har redan Leksandshjärtat. En drömvärvning enligt mig.

Valde att hämta rubriken från den välkända scenen i Tjuren Ferdinand och den jag syftar på är Micke Backlund. Vilken lirare han är! Att jag har en lite speciell relation till honom skrev jag om redan för ett år sedan när JVM pågick senast. Jag gjorde nämligen en intervju med honom för superstars.nu för ett par år sedan. Förutom att han var otroligt trevlig och mogen (han var endast sexton år då) var han dessutom Leksing. Inte som spelare då, men i hjärtat.
Så Lundström, vad väntar du på? Ta hem den här gurkan dit han hör hemma!


Svt´s kommentator Chris Härenstam berättade att "Mickis" utlovat två mål i kvällens match och två mål gjorde han. Han ligger bakom det mesta Sverige gör framåt och är otroligt viktig för Mårts juniorer. Ett lag som för övrigt är enormt roligt att följa och slår det engagemang man känner för "stora" Tre Kronor med hästlängder. Knappt jag orkar följa dem alls längre. På den här nivån däremot är det vilja och kämparglöd matcherna igenom. Ett gäng krigare helt enkelt.  

Nu väntar då alltså JVM-final natten till tisdag (tur tisdagen är en röd dag) och hur häftigt vore det inte att få tysta alla kaxiga kanadensare med att sno guldet? Sno och sno... Man får vad man förtjänar.  

Jaha, i och med att jag skrev rubriken till detta inlägg, har jag skrivit det nya året för första gången.

Det nya året firades in lugnt och fint med trerättersmiddag hemma. Med ca trettio minuter kvar av det gamla året begav vi oss ner till centrum. Tillsammans med tusentals andra firade vi in det nya året på en av broarna som går över Eskilstunaån. Skumpan korkades upp, glasen fylldes, höjdes och skålades med.


Precis på tolvslaget brakade ett fantastiskt fyrverkeri loss. Man hade släckt gatljusen på bron, men ändå lystes himlen upp som om det vore dagsljus ute. I hela tio minuter pågick ljusshowen med den ena raketen häftigare än den andra.
Det innebar också starten på Eskilstunas 350-års jubileum som firas just i år 2009.

En del av mig kan lida med Malmösupportrarna, medans den andra är lite skadeglad. Det är dock den förstnämnda som ger sig till känna idag, när deras sportchef Peo Larsson säger att "hittar vi inga pengar får vi spela av säsongen och satsa på nästa". Självklart förstår jag hur man resonerar, men att gå ut med det!? Grattis alla supportrar...