Vid kvällens middag kom jag och Niklas av någon okänd anledning in på Linus på linjen. Varken Anton eller Emil hade hört talas om honom, så vi berättade och jag gjorde en klockren (tycker jag själv) imitation av honom.
De skrattade gott och letade sedan fram ett par avsnitt på YouTube. Gissa om vi skrattade? Det var länge sedan jag såg det och det kändes roligare nu än då. Kanske för det är lite kult nu?


Tänk, när jag var liten var Linus på linjen det enda tecknade man kunde se på vardagar. Ja, och sen han "Anslagstavlan-gubben"! På lördagar gick jag upp tidigt för att se några minuters Mordilio på Go´morgon Sverige.
Det är lite andra tider idag, minst sagt.

Gabbe Karlsson lämnar Leksands IF och jag är mycket, mycket besviken. Att han dessutom väljer att gå till Skellefteå gör saken ännu värre.
Gabbe är/har varit viktig för oss både på isen och vid sidan av. Han är en sådan kille som skojar, bjuder på sig själv och sprider god stämning omkring sig. Nog så viktigt i ett lag. Ni som sett "Challe Cam" på leksandsif.se vet vad jag menar...

Yngste sonen Emil börjar fyran till hösten. Det innebär ny skola, men även ny klass. Man tar nämligen och splittrar de befintliga klasserna (fyra till antalet) och sätter ihop nya.
Då jag själv befunnit mig i samma situation ett par gånger under grundskolan, men ändå lyckats skaffa mig ett liv ser jag inte detta som någon större katastrof. Snarare tvärtom.
Lägg även till det faktum att äldste sonen har gått igenom samma sak, två gånger till och med på sex år, gör mig ännu mera avslappnad inför själva grejjen.
Ikväll var det dags för föräldramöte på den nya skolan. Vi träffade personal, fick se klassrummen m.m. Sen var det då dags för dessa föräldrar som inte är lika avslappnade inför det här att ta till orda. Och som de gjorde det... De är inte nöjda med att klasserna splittras, de är inte nöjda med att deras barn inte fått med sig just den eller den kompisen i nya klassen. Om de är nöjda med sina liv tvivlar jag också på efter detta utspel som ägde rum.
"Tänk om det händer, tänk om det inte händer. Hur gör vi om det här uppstår? Hur om, hur om och återigen hur om???
Dessa vuxna människor satt alltså och ägnade en dryg halvtimma åt att försöka lösa problem som förmodligen aldrig blir ett problem. ORKA!
Jag kände hur vreden och irritationen inom mig stegrade för var minut och till slut var jag tvungen att ta till orda:
"Är det era barn som är oroliga och missnöjda, eller är det ni föräldrar?"  Knäpptyst.
Så nu är jag väl omtyckt av vissa med lika erfarenhet som mig och hatad av de övriga muntergökarna. Men jag kan leva med det.


Mike Rådde hamnar i Karlskrona nästa säsong. Känns tråkigt att han lämnar oss, men kul att det är just Karlskrona. Lova ta hand om honom nu, Daniel! Vi vill ha tillbaka honom i framtiden.

Helgen har tillbringats i Fredriksberg där en dag vid folkracebanan stod på schemat. Jag ska inte säga att jag har svårt för motorsport eftersom jag varit speedwayentusiast hela livet, men det här med bilar som körs i en grusgrop av glada amatörer? Nja...
Jag tog med mig min Mötley Crüe-bok och fördrev den mesta av tiden så. Denna tävling höll ändå på i sex timmar och så spännande är det inte. Dock väldigt skönt att få vara ute en hel dag.

Niklas har ibland synpunkter på min dialekt och hur vi pratar här. Snacka om att kasta sten i glashus när det kommer från någon som är uppvuxen i Säfsen. Dalmål kan ni glömma att de pratar där, det är mer en blandning av dalmål och värmländska. Ja, ni kan ju tänka er...
Jag har här komponerat ihop en mening, som visserligen inte används så ofta, men ändå. För att ge ett exempel.

Det var en fågel i mossan som blev skrämd
=
Dä va e föggl i möös sömm skvatt

Ja, döm själva... =)

Känner mig varken besviken eller förvånad över Charlottes artondeplats i lördags. Jag är nog mest förvånad över att hon tog sig till final överhuvudtaget. Hon själv är både proffsig och bra, tyvärr håller inte låten samma klass. 
Att utseendet är viktigt i den här tävlingen är ingen överdrift, men tyvärr har Charlottes utseende gått till överdrift. Att se smått anorektisk ut med väldigt stela, Botoxfyllda läppar och ögon så sotade att det ser ut som du blundar i tre minuter går inte hem i stugorna. 
Se på Norge. En hemvävd lite smårund tjej i enkel klänning fick poäng av nästan alla länder.  
Själv är jag nöjd då en av mina två favoriter vann. Den andra var Bosnien-Herzegovina.

Charlotte Perrelli tog sig ikväll vidare till den stora finalen på lördag. I gårdagens inlägg kände jag mig tveksam till om hon, eller rättare sagt låten, skulle räcka hela vägen till final men jag fick fel. Vilket jag är glad för.
Väl i final känner jag mig dock väldigt säker på att hon inte vinner, men jag kan gärna ha fel här också.

Bilden nedan är hämtad från mrmadhawk.blogg.se eller rättare sagt den länk han har till skånskan.se.
Vilken bild! Haha, den är helt fantastisk egentligen.
1. Hade de ingen bättre bild på huvudpersonen ifråga?
2. Fanns det ingen på redaktionen som kunde fixa till bilden i photoshop, typ klippa bort en del?
3. Sist, men inte minst: Det spekuleras i om det eventuellt kan vara vår vän Pelle Prestberg som står där i bara mässingen. Oh nej, tänker jag spontant. Jag som har svårt för karln med kläder. Det här var inte vad jag ville se
Mitt förslag på vem det kan vara, är Per Ledin. Då tittar jag mer än gärna =)

Igår kväll var det dags för den första sammandrabbningen i årets Eurovison Song Contest. Till min glädje gick inte Irlands bidrag med den hemska kalkonen vidare till finalen på lördag.
Efter att ha lyssnat på låten några gånger, kan jag konstatera att det inte är något större fel på den. Grejen är att man skickar inte en kalkon till Eurovision. Kalkonen i fråga är tydligen med i något program (barn?) i Irland. Tänk om vi skulle skicka Skurt! Nä, skärpning Irland och damma av  Johnny Logan till nästa år.


Imorgon torsdag är det dags för Sverige och Charlotte att försöka ta en finalplats. Jag hoppas innerligt att hon lyckas med det, men jag är långt ifrån övertygad. Jag tycker inte låten är tillräckligt stark.

Det har varit en lång dag idag. Var på kurs i Solna hela dagen och väl hemma hoppade jag in på jobbet. Jag åkte hemifrån 6.45 och kom hem 19.30, så nu måste jag gå och lägga mig. Lika svårt varje kväll att komma i säng i skaplig tid.

Inget nytt på hockeyfronten idag. Kollar in hemsidan stup i kvarten, för något "LIF NEWS" får jag som jag nämnt tidigare inte. Trots flera försök att anmäla mig till tjänsten förblir min mobil tyst.

Äntligen en hockeynyhet värd att jubla över! Ric Jackman kommer tillbaka till Leksand. Lika glad som över den nyheten, blev jag över min egen reaktion. Började nämligen känna mig lite avtrubbad och likgiltig över de nyheter som presenterats sista tiden, men nu spratt det till i mig kan jag lova. Bra jobbat, Leksands IF.

Smederna-Masarna ikväll. Årets första match för mig, missade första hemmamatchen.
Jag kan inte göra annat än att sucka. Visserligen var matchen jämn och Smederna hade ledningen från början till heat 14, men Masarna kunde vinna till slut.
Fjärde raka förlusten för Smederna och det slutspel man har som mål med säsongen, får nog bytas ut mot att försöka hänga kvar. Surt.

För dryga timmen sedan togs årets första rabarberpaj ur ugnen. Alltid lika trevligt, då paj i alla de slag är något jag tycker mycket om. Rabarberpaj på försommaren, hallon/blåbärspaj på sommaren och sedan äppelpaj framåt hösten är ett måste.


Ännu ett nyförvärv som presenterades under dagen möttes med ännu ett "jaha". Vad kan man annars säga om David Bornhammar?

Något annat som presenterades på leksandsif.se idag och som fick mig att dra på munnen är senaste nyheten från starshop: Fiskedrag! En liten och en stor wobbler med loggan på. Texten till denna nyhet var mycket rolig:
Den passar kanske bäst om du vill ha en glad Siljanslax i södra Siljan och mindre bra för den som vill fiska surströmming längre norrut.
En given present till svärfar.

... till säsongen börjar igen. Rykten hit och tyckanden dit. Förståsigpåare här och glada amatörer där. Spännande tid, Silly Season.

Har börjat rensa ur och organiserat i förrådet idag, inför flytten. Mycket gammalt skit, men minst lika mycket nostalgi och härliga minnen. Foton, skolkataloger, prylar, gamla almanackor och kläder från 80-talet är bara lite av det som det botaniserats bland idag. Jag ska försöka få ut en del på bloggen, mest bilder då eftersom det andra kan bli svårt. Håll i er, alla ni som känt mig ett tag och vet att det kan finnas en del roliga bilder. Mindre roliga också för den delen.

I skrivande stund har klockan hunnit blivit alldeles för mycket, men några sidor i boken måste det bli.
Jag har tidigare nämnt att Mötley Crüe är ett gammalt "favoritband" från länge sedan. Just nu plöjer jag igenom deras biografi "The Dirt". Mycket dirt är det i den också kan jag lova... Oj oj oj, vilket liv och leverne på de grabbarna. Ett under att de är vid liv överhuvudtaget.


Ishockey-VM tog slut idag. För första gången på hundra år har jag inte sett en enda sekund av det. Varför? Ja, det finns en hel del anledningar. Att jag har känt mig ganska mätt på hockey efter Kvalserien är väl den främsta anledningen. Att jag inte kan få in TV6 i vardagsrummet, utan endast i barnens rum en trappa upp, är också bidragande.
Hörde i alla fall att ryssarna vann, vilket kändes okej. Hellre dem än kanadickerna. Haha, det skulle jag vetat på 80-talet att jag skulle skriva, då när de krossade allt och alla. Tiderna förändras och de förändringarna kommer även visa sig inom svensk hockey. Någon gång... Jag längtar.

Rubriken syftar på Brynäs. Känner mig inte helt nöjd med att Super-Lars går dit, men det missnöjet hade förmodligen känts vilken klubb det än blivit för hans del.
Förmodligen ligger de likt gäddor i vassen, lurar och  väntar på att vi går upp, Andersén, "Sunkan", Widing och nu senast Lasse Jonsson. Då kommer de hem igen, var så säkra.

Om exakt elva veckor går flyttlasset för undertecknad med familj. Drömlägenheten är funnen och då är det inte mycket att tveka på.
Det blir min tredje flytt på dryga två år, vilket är alldeles för många. Hoppas vi kan bli kvar här ett tag. Det känns så i alla fall.
Att flytta är bland det jobbigaste man kan göra, både fysiskt och psykiskt. Det är mycket som ska packas, transporteras, städas och ordnas. Det är verkligen inget man gör bara för att det ska hända något. Längtar gör jag i alla fall.


Norrmännen tycker tydligen att Charlotte Perrelli ser ut som en transvestit. Jag tycker hon är en mycket duktig sångerska, fräsch och välvårdad i allmänhet, men nog ligger det något i det uttalandet?

Just nu står teven på och det är "Dirty Sanchez" som visas. Ja, vad ska man säga? Alla har vi ju olika typer av humor och det här är inte min. Niklas brukar skratta gott åt det här och jag sitter mest och funderar på vad det är som är så roligt.
Egentligen är det smått fantastiskt att man kan bygga en karriär åt en massa tramsiga människor vars främsta begåvning är göra illa sig själva och andra i teve. Just nu snurrar de på ett cykelhjul och någon håller fram pungen mot däcket. Kul? Patetiskt. Tacka vet jag John Cleese, det är humor det.

... min GPS och jag. Vår första lite längre resa tillsammans idag (Uppsala t o r) gick sådär. Eller, det gick bra även om min nya vän hade lite egna idéer.
En GPS kan, beroende på hur den är inställd, välja den väg som går snabbast att köra. På vägen dit trotsade jag detta eftersom jag såg en Uppsalaskylt, valde den avfarten och hamnade på en väg som var riktigt lååång. Väl framme tog jag beslutet att följa min GPS helt och fullt på vägen hem.
Tydligen är snabbaste vägen mellan Uppsala och Eskilstuna att åka över Stockholm. Detta blev jag varse efter några mil på motorvägen. Jag blev inte nöjd...
Att hamna "mitt i smeten" i vår huvudstad stod inte överst på min önskelista, så när jag var i Upplands Väsby, ringde jag Niklas som fick guida mig mot Enköping istället.
Kärringen på min GPS tjattrade på om "gör en u-sväng" så jag var nära att kasta ut henne genom fönstret ett tag. Jag gjorde ingen u-sväng och snart var vi tillbaka på banan. Både med varandra och på rätt väg. Det är nämligen så fantastiskt att även om man trotsar vägen, blir man så småningom vägledd från den väg man valt istället. Efter lite tjat då...

Min tidigare nämnda GPS har ikväll tagits i bruk för första gången. Den har installerats och jag har lärt mig hur den fungerar genom att åka runt lite i Eskilstuna. Imorgon går jungfrufärden till Uppsala och en plats jag aldrig varit på. Minns inte ens när jag var i Uppsala senast. Konfirmationsresan? Nej, nu vet jag! Carola och Runars bröllop i maj 1990.


Tänk Anna-Karin, om vi haft en sådan förr. Vad många felkörningar på jakt efter konsertplatser vi hade sluppit.

Fick ett mail från Leksands IF idag med alla försäsongsmatcher. Tider, platser och motstånd. Bara att ta fram almanackan och planera in.

Vid genomgången av posten som anlänt hit hem under min vecka i Solna, låg den där: Hennes&Mauritz höstkatalog. Ja, våren är som bäst nu och sommaren är här på riktigt vilken dag som helst. Om den inte redan är här? Jag kan ändå inte hjälpa det, finns inga kläder som höstens. Färgerna, kvaliteterna och den riktigt klädda känslan. Bara att inse att det inte är riktigt dags ännu och det känns ändå okej. Sommaren brukar gå snabbt. =)

Veckan i Solna som jag berörde i inledningen, var ingen vecka denna gång utan endast tre dagar. Men vilka dagar... Ett stycke teoretiskt prov samt två praktiska stod på schemat. Alla i klassen klarade sig och fick vara med på firandet. Champagne, fotografering, champagne, diplomutdelning, champagne och middag var kvällens agenda. Middagen avnjöts på restaurang Porto Fino på Söder. Vilken restaurang... Fantastisk fin inredning, trevlig personal och vilken mat. Jag njöt i fulla drag av de sex (!) rätter som serverades.
Drycken var också bra och fylldes på så snart det började sjunka i glaset. Mitt var aldrig tomt. Tyvärr visade det sig dagen efter...

Av alla de leksingar jag varit i kontakt med sedan Prestberg-värvningen blev ett faktum, är väl känslorna i stort sett lika hos alla. Det är ingen som skrattar ihjäl sig direkt. Dock tror de flesta, inklusive jag själv, att det kommer att bli bra. Eller rättare sagt, vi  h o p p a s  att det kommer att bli bra.

Jaha, ryktet var sant. Pelle Prestberg har skrivit på för Leksand.
Han är svensk, han är namnkunnig och han är en målskytt. Det är verkligen en bra värvning, men...

Blev just klar med förberedelserna inför morgondagens sista prov, praktiskt den här gången. Klockan blev alldeles för mycket och det tog lite tid, men det är inget att göra något åt nu. Jag är iaf klar nu.

Blev bjuden på god mat och dryck av Aini-Leena ikväll. Det var mysigt, gott och trevligt. Tack tack. Vi gick på en av de restauranger som ligger här i Bromma. Den ligger för övrigt precis vid en stor rondell som tydligen är den mest olycksdrabbade rondellen i hela landet. Där kör jag morgon och kväll när jag är här, puh...

När det gäller trafiken här i Stockholm måste jag ändå säga att samspelet mellan bilisterna är något helt annat än hemma. Här tar man faktiskt hänsyn (svårt att tro i 08-området, va?) när någon t ex behöver byta fil. Hemma är det mer "tro inte att du ska in här inte."

Jag har ont i ett öga, mycket ont. Ögonvitan i just det ögat ser man inget av just nu, det är bara rött. Det började skava som bara den tidigare idag och jag trodde jag fått in något skräp. Som linsbärare händer det titt som tätt att det sätter sig något på linsen. Förmodligen så också idag. Något som har skadat min hornhinna en aning. Jag varar nämligen ur ögat... Får med jämna mellanrum peta bort var ur ögonvrån. Äckligt, jag vet.
Nu är det glasögon som gäller tills det har läkt. Tråkigt inför fotograferingen imorgon. Jag får helt enkelt ta av mig dem då. Det handlar inte om fåfänga, utan det känns verkligen inte som jag i dem. Vill därför inte ha en examensbild på mig i glajjor...


                                                                                                     

Ingenting mot mitt öga.

Jag gillar verkligen inte ryktet om Pelle Prestberg till Leksand. Aldrig fel med en målgörare, det behöver vi, men inte just denna. Har svårt att se någon med ett grönt, lila eller svart hjärta (olika från säsong till säsong i den klubben som ni vet) med vår sköld på bröstet. 

"Petro" försvinner och det är väl lite synd. Jag skriver "väl" för jag har hamnat i något tillstånd där de flesta förluster och värvningar mottages med ett "Jaha."
Andledningen till det tror jag är att man är lite bränd. Det har stundtals jublats friskt över lagbygget senaste säsongerna för att ändå bara sluta med missnöje. Nu jublar jag bara när jag sett dem prestera. 
Okej, lite ska jag jubla när liraren med stort L presenteras.     

Tillbaka i skolbänken i Solna för sista gången. Nio månaders skola närmar sig sitt slut. Sitter just nu på hotellrummet och försöker plugga till det stora teoretiska prov som vi ska ha imorgon. Det går sådär... Det bara kryper i kroppen på mig när jag sitter länge och läser. Vill minnas att det var något liknande jag kände under skolåren.
Morgondagens teoretiska prov följs på onsdag upp av ett praktiskt och om båda dessa vill sig väl, är det examen på onsdag.

Nyheten om att Petter Ullman kommer tillbaka till Leksand gör mig mycket glad. Allt sedan han slogs med grisen Jämtin under cupen i mora för ett par år sedan, har jag haft ett gott öga till Petter. Det är visserligen lätt att få till alla som pucklar på den idioten, men Petter har även andra kvaliteter. Uttalandet från honom om varför det blev Leksand igen, trots uppvaktning av andra klubbar, gör honom inte mindre omtyckt: "Laget i hjärtat går före höga löner och andra klubbar."


                                                                                        

Välkommen hem, Petter!  

Välkommen till min blogg, nu med ny design.

Niklas och jag (okej, mest Niklas) har under kvällen fixat och trixat för att få till det och jag är nöjd med resultatet. Jag tycker att den på ett bra sätt speglar mig och vad som är viktigt för mig. Vad som ligger närmast mitt hjärta. Sen kan saker och ting alltid bli bättre, men jag är nöjd för stunden.

Vad tycker du?

Herman Hultgren får kliva av och lämna Leksands IF. I samma veva presenteras ett nyförvärv, 18-åriga Emil Sätterman. Han kommer träna med A-laget, men tillhör J-20. I alla fall till en början.
Emil kommer från FBK och i brist på ett J-20 lag där, kommer han till oss. Brist på ett J-20 lag!? FBK!? Ja, ni hör ju själva. Vore kul om han blev riktigt, riktigt bra här hos oss.
Tråkigt med Herman dock. Alltid kul med äkta masar i laget, men tyvärr räcker inte ursprunget till alla gånger. Det är prestationer som räknas i sportens värld.

Spelare kommer och går den här tiden på året och än så länge har inget nyförvärv fått mig att jubla. Undrar om jag får anledning att göra det alls inför kommande säsong? Jag menar, det är skillnad på att jubla och "jaha, det låter ju bra"
Vilken spelare skulle då kunna få mig att jubla? Ja, #73 skulle väl inte göra ont direkt.

Valborgsmässoafton "firades" lite annorlunda i år, nämligen i en bil på väg till Dalarna.
- Oh nej, suckade barnen när de fick reda på att i år blir det ingen eld att titta på. De fick så de teg, kan jag lova. På vägen kunde vi räkna till totalt 27 st brasor! Det var inga små brasor heller, utan rejäla sådana. Tre fyrverkerier såg vi också.

Idag var det 60-års kalas för Birgitta i Grangärde. Ett kalas som innehöll god mat, gott fika och god dryck för dem som inte körde. Där fanns också en ursöt bebis och en underbar hund.


När jag för en gångs skull besökte Grangärde, var ett besök hos ett par klackmedlemmar ett måste. Tyvärr var Emmo på Cypern, men Bubben var hemma och såg glatt överraskad ut när Niklas och jag helt plötsligt stod i hans hall.


Äntligen har jag lyckats komma över en GPS! Komma över och komma över förresten... Jag har jobbat för att få den, utan kostnad, och nästa vecka är den på plats.
Jag har nämligen uruselt lokalsinne, så denna kommer spara mig mycket tid och irritation framöver.