Grundseriens sista hemmamatch är spelad och Sundsvall kunde tämligen enkelt krossas med 8-1. Kul att se att det var åtta olika målskyttar. Ja, se och se... Jag har inte sett ett dugg av matchen, tyvärr. Mitt arbete stod återigen ivägen för en resa upp till Leksand. Därmed missade jag ännu en förfest. Förra säsongen missade jag inte en enda sådan, men då hade jag också ett helt annat yrke. Hur som helst, en del ledighet under kvalserien är nu fixad iaf. Tredje omgången från slutet är ju en söndag, så det är lugnt. Det är ju de två sista omgångarna som ligger på en tisdag resp. torsdag. Det är nu löst och en eventuell flygresa till Malmö eller Luleå är fullt genomförbar.

Kvalserien ja... I skrivande stund är det bara minuter kvar till mars månad som för mig är lika med Kvalserien... Det suger till på ett både härligt och obehagligt sätt i magen bara jag tänker på det. Men jag längtar! Nu ska ordningen återställas.

Var med sonen Emil till tandläkaren idag. Tandsköterskan frågade honom "Emil, hur är ditt allmänna hälsotillstånd?" Ja, vad svarar en tioåring på det? Pedagogiskt så det förslår...

Igår, tisdag, var det tjugofem år sedan vår klarast lysande stjärna föddes. Som artist. Även om hon inte ser en dag äldre ut själv.
Jag har henne att tacka för så mycket, både musikaliskt och privat. En fantastisk artist och en bra förebild då jag växte upp. Jag var tretton år kvällen hon via melodifestivalen klev in i mitt liv och mitt hjärta. Tjugofem år senare finns hon kvar.

Leksands IF kommer på besök till Eskilstuna den 14 mars. Hur häftigt som helst! Äntligen kan jag g å på hockey för att se mina blåvita lirare. Trodde jag ja... Av alla datum som finns i almanackan kommer de en kväll då jag är uppbokad sedan lång tid tillbaka. Jag ska nämligen och se genrepet av Melodifestivalfinalen i Globen. Så typiskt.
De ska spela en träningsmatch inför Kvalserien, förmodligen mot något av de Elitserielag som missar slutspel.
Bara tanken på Mr Belfour i vår lilla, kalla ishall är ju hur häftigt som helst! Synd att missa det som sagt...

Underbar spänning och dramatik i Sporthallen igår då GUIF tog emot serietvåan Ystad. Gästerna tog ledningen med ända upp till sex bollar, men GUIF kom igen och matchen slutade 28-28. Puh, vilken pärs. Och vilken stämning!

Vilken kung han är, Kristian Luuk som programledare för Melodifestivalen. Proffsig, rolig och säker leder han oss tittare igenom eländet. Björn Gustafsson får väl här sitt stora genombrott. Riktigt rolig är han och jag skrattar hjärtligt varje lördag. Däremot kommer inte Nour till sin rätt. Hon är säkert både rolig och duktig, men det kommer inte fram på de ca 25 sekunder hon får med varje artist.
Kul att även de mindre orterna får chansen att vara med och arrangera festivalen. Leksand hade ju äran för två år sedan och på lördag är det Karlskronas tur. Har ni tagit ner Telenorskylten än, Daniel?

Efter förra veckans delfinal var jag riktigt irriterad. Efter denna veckan känner jag mig riktigt förbannad. Förbannad för att ett av de bästa bidragen i år inte ens går vidare utan får stå tillbaka för en massa annat trams. Jag pratar om Patrik Isaksson. Såklart. Vem annars. How ever, här är kommentarerna kring kvällens fiasko.

Linköping 22 februari:

1. BWO
Lay your love on me
BWO är BWO och har väl aldrig gjort en dålig låt. Det här är väl inte den bästa de gjort, men visst är den bra. Sångaren Martin Rolinski har, precis som Carola, den egenskapen/förmågan att ta sig rakt igenom teverutan. Han äter liksom upp kameran och har enorm utstrålning. Kläderna var hemska, men effekten med buren var häftig.

2. Mickey Huskic
Izdajice
Varför? Ett bidrag på bosniska. Varför? Fick flera samtal och sms under detta bidrag och alla var lika upprörda. Övergången till engelska i slutet var både bedrövlig och pinsam. Fantasilös klädsel.

3. Frida featuring Headline
Upp och hoppa
En trallvänlig låt som säkert några blir glada av, dock inte jag. Tycker den är hemsk och det blir ju inte bättre av att man måste titta på eländet också. Hon ser ut som en stor clown och kan med den klädseln kandidera till festivalens fulaste klädsel. Någonsin.

4. Thérése Andersson
When you need me
Börjar bra, men när sen operan tar över går den helt bort för mig. Nattlinnet hon bär går också helt bort. Effekten med fläkten är dock helt okej och får nattlinnet att framstå som lite snyggare.

5. Patrik Isaksson & Bandet
Under mitt tunna skinn
Patrik har aldrig gjort mig besviken med sina låtar och gör det inte nu heller. Vilken bra låt! Jag lovar att den här kommer spelas på radio en hel del i många år framöver. Precis som hans tidigare hits. Klädseln var kanske inte så snygg, men cool. Riktigt häftigt med sladd på micken som dessutom matchade de röda inslagen i hans klädsel.

6. Caracola
Smiling in love
Såg ut och lät som ett bidrag från England. Det var färgglatt på scen, vilket var det enda som var glatt. Ett pinsamt hurtigt bidrag.

7. Ainbusk
Jag saknar dig ibland
Josefin Nilsson är en grym sångerska, det vet jag sen tidigare. En fin låt som tyvärr inte håller hela vägen. Fina klänningar som matchar varandra.

8. Eskobar
Hallelujah new world
En intetsägande låt och ett lika intetsägande framträdande. Låten kan nog växa och höras en del på radio. Klädseln var okej.

Har väl skrivit spaltmeter i bloggen om just #17 och det är precis vad jag ska göra nu också. Ja, inte skriva spaltmeter alltså, men skriva om fredagskvällens #17.


Har ganska nyligen kommit hem från kylskåpet, nej frysboxen vi har till ishall här i Eskilstuna. Niklas har spelat företagshockey och underhållningsfaktorn var mycket hög. Att se ett gäng vuxna karlar, där vissa inte åkt grillor på nästan tjugo år är såklart väldigt underhållande. Särskilt när det gäller att kriga hem segern i en rink. Det var lite si och så med teknik, balans och speluppfattning. Sen fanns det ju dem som var riktigt duktiga.
Första tio minuterna skrattade jag så jag var tårögd.
Niklas då? Jodå, skapligt. För att sammanfatta hans insats så missade han öppet mål vid ett tillfälle och skadade en motståndare så han fick utgå.

Våra förfester i arenan innan match går väl iof alltid i kärlekens tecken, då det är just kärleken till LIF som förenar oss. Det som skiljer nästa förfest från de övriga, är att det faktiskt är två supportrar som ska passa på att vigas där. Häftigt, tycker jag och fick ytterligare en anledning till att deppa ännu mer över att jag missar den.


Har just skickat ett sms för att delta i tävlingen "Säsongens Leksing" som just nu pågår på IFs hemsida. Det är väl ingen högoddsare vem som fick min röst...

Visst är det fantastiskt att så många nya, fina bilar tycks sakna blinkers?

Fredagskvällen ska tillbringas i en av landets kallaste ishallar, nämligen Sméhallen här i Eskilstuna. Niklas ska spela företagshockey med sitt jobb och det finns inte en chans att jag vill missa det.
Har spelat det själv vid två tillfällen med tidigare arbetsplatser och det är fantastiskt roligt. Känslan när man värmer till musik och får sitt namn uppläst vid line up är otroligt häftigt för en hockeysupporter. Det är ju något man ser själv vid matcher och helt plötsligt är man där själv. Man, iaf jag, har också känt mig ganska cool och duktig vid tekning. Känns proffsigt helt enkelt att stå där i full hockeyutrustning och göra, eller ja... försöka göra, som de stora grabbarna. När man jagar puck, försöker tackla någon eller när man ser någons filminspelning från matchen, ja det är då man förstår att den där proffsiga känslan inte är riktigt på riktigt... Men kul är det!

Så många invånare har Eskilstuna just nu. Det föds fler barn, men samtidigt väljer många att flytta hit. Med en timmes bil/tågresa till huvudstaden, är det perfekt läge. Okej, kunde väl vara lite närmare till Leksand men det är svårt att ändra på.
För mig har det alltid varit perfekt att bo här, även om jag kan tycka att det kunde vara nyttigt att röra på sig lite också. Pröva lite annat, vilket kan vara ett svårt beslut att ta när man trivs med allt. Det är ju trots allt bara 23 mil upp till Leksand. Kunde varit värre. Tänk om man bodde i Malmö, eller Kiruna! Då blev det inte många matcher per säsong.

Jag är nog en bättre ambassadör för Leksand än vad jag är för min egen hemstad, vilket kanske är dags att ändra på? Bli bättre ska jag nog i alla fall, för även om Leksand känns väldigt hemma för mig, borde jag nog kunna tala för min egen hemstad med samma entusiasm.

Eftersom veckorna går så snabbt, fullkomligt flyger helgerna fram. Det gäller att ta till vara på de få dagar en helg består av och eftersom jag tillbringat en vecka hemifrån, kändes den väldigt välkommen. Naturligtvis flög helgen fram och nu är det måndag igen.

Jaha, då var den deltävling som jag hade mest intresse i över. Sitter här och känner mig lite tom, lite besviken men mest känner jag mig irriterad. Hur som helst fortsätter jag nu att ge mina personliga kommentarer om låtar, artister och kläder. Dessa åsikter är såklart helt subjektiva.

Västerås 16 februari:

1. Ola
Love in stereo
En av kvällens förhandsfavoriter. Jag blev dock rejält besviken på låten. Pampig inledning och en stark, bra första vers. Vad hände efter den? Typ ingenting. Ola hade en helt okej klädsel, men när körtjejerna gled in kändes kombinationen svart och vitt riktigt tråkigt.

2. Lasse Lindh
Du behöver aldrig mera vara rädd
Helt fel i melodifestival, men en bra låt var det. Lite Kent över det hela. Hoppas den kommer höras en del i radion. Om låten var bra, var klädseln sämre. Helt kass faktiskt. Det är melodifestival, Lasse! Inte en vanlig dag på jobbet.

3. The Nicole
Razborka
En tjej som tydligen behärskar sju olika språk. Och?? Inte direkt det man poängsätter i den här tävlingen. Den dagen vi skickar en ryska med fyra kosackdansande landsmän på scen till finalen, då slutar jag titta. Baby Doll klänning med höga stövlar kan aldrig bli rätt förutom i vissa filmer.

4. Alexander Schöld
Den första svalan
Att denne kille är gammal hockeyspelare var det inga tvivel om. Det var ju Jeppe Ollas stil så det skrek om det! Låten var bra och lättsam dagispop med en fin text. Riktigt Jimmy Jansson sound. Klädseln var på gränsen till för vardagsaktig, men får ändå godkänt.

5. Rongedal
Just a minute
Kanske skulle vara mer positiv till den här låten om jag hade sluppit se framträdandet. Ett vuxet tvillingpar som ser likadana ut, är inte trevligt att titta på och tar därmed lite fokus från låten. Har även lite svårt för låtar som går nästan uteslutande i falsettsång. Klädseln hade fått godkänt om jag bara behövt se en uppsättning av den.

6. Sanna Nielsen
Empty room
Kvällens första riktigt bra låt. Sanna har en fantastisk röst och låten är både stark och fin. Tyvärr brukar den här typen av låtar fungera som "sätta på kaffe"-låt under eurovision. Det blir lätt så när en lugn låt dyker upp i ett nästan 30 låtar långt startfält. Synd att hon valt svart på klädseln, blir lätt intetsägande i rutan. Kvällens snyggaste naglar!

7. Andra Generationen
Kebabpizza Slivovitza
Östen med resten var det första som slog mig när de stod uppradade på scen. Efter det upphörde alla likheter. Varje år är det alltid något bidrag med som sticker ut, åt det negativa hållet. Kan inte ta sånt här på allvar. Klädseln? Minns inte ens...

8. Johnson&Häggkvist
One love
Wow... Kanonlåt, fantastiska röster, bra scenshow, snygga kläder. För mig personligen levde låten upp till förväntningarna. Jämför fröken Häggkvist med andra artister, så äger hon. Hon fullkomligt äter upp kameran. Ett proffs och en stjärna ut i fingerspetsarna. Härligt att se henne i en duett som kontrast till det hon gjort tidigare. Andreas går ju inte heller av för hackor...

Efter att under så många år som leksing, ha blivit kallad skoterraggare av diverse klackpack, var det i helgen äntligen dags att bli en sådan på riktigt. Niklas gamla gula trotjänare fick vara värd för min första färd. Oj, blev ett rim där också =)
Platsen var såklart Dalarna, skoterraggarnas fäste, eller närmare bestämt Fredriksberg. Tidigt i lördagsmorse gick färden till en närliggande sjö där det anglades.


Fiskelyckan var det väl inget vidare med, då vi fick upp tre fiskar på 24 uppborrade hål. Det var hur som helst en mycket trevlig, rolig och lärorik dag med svärfar och sonen Emil som de största entusiasterna.

Fem personer och en del packning, men bara två skotrar löstes med kälkar.


Bild 1. Vi är på väg att avsluta dagen och anglingsdonen samlas in.
Bild 2. En av de gäddor vi fick upp. Den här lilla rackaren drog jag upp alldeles själv. 

Rubriken syftar på anledningen till att det inte blivit något nytt inlägg i bloggen på hela veckan. WLAN av är väl den egentliga anledningen, men nu är den på. Hängde ni med?

Sitter på hotellet i Bromma igen. Är tillbaka i skolbänken i Solna för ännu en veckas akademiestudier. Har på kvällarna kämpat med min lap top för att ta mig ut på nätet. Fick till och med byta rum efter första natten för jag klagade på täckningen. Trots rumsbyte gick det inte bättre och jag var mindre nöjd. Tills felet klargjordes av en klasskamrat imorse. WLAN... Har väl helt enkelt kommit åt knappen. Tack Johan, Dalarnas bidrag till klassen. Pinsamt...

Drog med mig några av mina studiekamrater till Björkängshallen i Huddinge i måndags. Leksand var på besök, så det var bara att ta tillfället i akt när man var så nära. Ojojoj, vad det ska bli skönt att slippa sådana hallar när vi gått upp igen. Trots alla hallar/arenor man sett genom åren, hände något här jag aldrig sett. Det kom en dam med en hund! I hallen! Hon sa till oss att "spela hockey det kan ni, men någon hund som maskot har ni inte". Hunden var förövrigt klädd i någon slags Huddingetröja, vilket han var ensam om i hallen.
Skulle varit snabb att svara att någon hund tycktes inte hon heller ha, för det var en liten sorglig ursäkt till hund. Hockeylag, ta oss hem...
Mina vänner var förövrigt nöjda med kvällen, trots Belfours frånvaro och en kall ishall. Jag hade försett dem med matchtröjor och sjalar och var mycket nöjd med deras insatser i ramsor och sånger. En känd klackprofil är redan kultförklarad i det här gänget...
Nöjd var jag också med Kung Karlbergs insats, matchens lirare. Som vanligt =)

Är just nu väldigt förväntansfull inför melodifestivalens deltävling 2 på lördag. Blir dock alltid sjukt nervös när fröken Häggkvist är med i sådana här sammanhang, det är ju ändå en tävling. Men jag vet att det kommer gå bra för nybildade duon Johnson&Häggkvist där i gurkornas stad.

Äntligen är den igång, Melodifestivalen! Jag kommer efter varje deltävling ge mina personliga åsikter och kommentarer om allt från artist, låt och kläder/utseende.

Göteborg 9 februari:

1. E-Type & The Poodles
Line of fire
Jag gillar E-Type och jag gillar The Poodles, vilket gjorde att förväntningarna på årets första bidrag var höga. De förväntningarna levde de inte upp till. Jag är övertygad om att den här låten kommer att växa, men i första lyssningen kändes den slätstruken. Det lät också som att veckans uppladdning á la rockstjärnor tog ut sin rätt på Jakobs stämband.
Jag är av den bestämda uppfattningen att melodifestivalen är lika med glitter och glamour, så E-Types klädsel imponerade inte. Visst var det snyggt, men det var inte melodifestival. Pudlarna var dock både glittriga och "nitiga".

2. Face-84
Alla gamla x
Förutfattade meningar ska man passa sig för att ha, men när det gäller titeln till bidrag nr 2 är det lätt att skaffa sig sådana. När sen de arma flickebarnen öppnade sina små munnar och med tioåringars röster sjöng, ja då behövde jag inte skämmas för mina förutfattade meningar. Riktigt dåligt!
Klädseln var dock okej och trummisens tatuering bäst.

3. Velvet
Déjà Vu
Jenny, som hon heter på riktigt, är en duktig tjej som vi festivalnördar sett i ett flertal festivaler, då som medlem i melodifestivalkören. För min del kan hon gärna hålla sig i bakgrunden, hon känns inte som en soloartist.
Låten var totalt intetsägande och när det gäller hennes outfit så tyckte jag mycket om hennes byxdress. Däremot kunde hon ha skippat den sista spraytan-omgången.

4. Brandur
Lullaby
Har ingen aning om hur gammal denna kille från Färöarna är, men han såg ut att kunna gå i min äldsta sons klass. Han går i sexan. Sjunga kunde han iaf och det är ju såklart det viktigaste. Låten var väl... fin? Tyvärr, för hans del, har den typen av bidrag inte tjänat till annat än en "sätta på kaffe"-paus de senaste tjugo åren.
Intetsägande klädsel som i n t e är melodifestival. Gäsp.

5. Michael Michailoff
That´s Love
Det var länge sedan jag hörde och såg något från den forne Fame Factory deltagaren och jag blev inte besviken. Kvällens första bra låt. Lite Andreas Johnson-sound och en bra röst. Kvällens bäst klädda manliga artist.

6. Amy Diamond
Thank You
Amy är en duktig tjej som har haft en hel del hits de senaste åren, men i det här sammanhanget hade jag svårt att ta henne på allvar. Hon fyller visserligen sexton snart, men även hon ser ut som någon i min sons klass. Då menar jag den yngsta denna gång. Han går i trean...
Till skillnad från vissa av hennes andra låtar, gillade jag inte den här. Koreografin var bedrövlig och klädseln likaså. Nä, håll dig till Juniormelodifestivalen, Amy.

7. Suzzie Tapper
Visst finns mirakel
Länge sedan man hörde något från fröken Tapper och förklaringen till det fick man i texten till denna otroligt vackra ballad. Märkt av Parkinsons sjöng hon denna fina sång och knep säkert en och annan extra röst på sin olycka. Hon är inte purung, inte jättesnygg, kläderna var inte bra, men tro mig: Det här är årets Sonja Aldén-låt!

8. Christer Sjögren
I Love Europe
Jag har väl aldrig haft något emot Christer. Han sjunger bra och är en bra artist. Att se honom i melodifestivalen var jag dock skeptisk till innan och är helt övertygad om hur fel han är där nu efteråt. Nu blev han kvällens skräll och gick direkt t finalen i Globen med en låt som var hemsk. Riktigt hemsk! För att inte säga pinsam. Klädseln var som alla mina arbetskamraters kläder, kostym.

Jag är glad att schlagercirkusen är igång och vill gärna ha era kommentarer om favoriter och de ni inte tycker så bra om. Håller ni med mig eller är jag ute och cyklar? Tyck till bland kommentarerna.
Själv kan jag knappt bärga mig till nästa lördag...

Många härliga serier som drar igång nu och inom kort. En av mina favoriter är Nip/Tuck, en ganska sjuk serie om två plastikkirurger och deras liv. Har aldrig hört någon annan som följer det mer än Anna-Karin och jag. Brukar du se det? Skriv gärna en kommentar. Har svårt att tro att serien genom åren bara haft två tittare, men ibland undrar jag...

Ett kortare hockeyuppehåll nu. Igen... Känns som det nyss var det. Det är väl iof bra om killarna får träna på vissa saker samt "köra in" Grosek och Jackman.

Insåg idag att jag måste börja träna igen (tack Anna-Karin). Det är inte bara för att hålla vikten på rätt nivå, utan för att man måste "se om sitt hus". Om man nu kan se kroppen som ett hus man bor i.
Förstår inte varför dessa, ibland årslånga, träningsuppehåll infinner sig. Dags att ta tag i det här nu!

Äntligen ligger gatorna vita. På bara ett par timmar förvandlas ett nästan vårlikt Eskilstuna till ett vinterlandskap. Härligt!

Lördagen har gått i handbollens tecken. Emil spelade ett par matcher samtidigt som jag skötte försäljningen i den kiosk hallen har. Sådant som vi föräldrar inom föreningen turas om att göra. Det handlar om några timmar per år, så det är inget betungande direkt.
Efter det bar det av till Sporthallen där Eskilstunas elitseriestolthet Guif tog emot H43 från Lund. Förlust för Guif med 27-29 i en jämn och spännande match.
Jag vet att jag nämnt det tidigare här på bloggen, det här med hur man som publik klappar händerna i handboll. När ens lag spelar försvarsspel! Hur bakvänt och fel som helst för en hockeyklack-människa.

I och med att vi nu gick in i februari månad, kom kvalserien liksom en månad närmre. Jag både fasar och längtar. Efter dagens elitserieomgång fick mora sällskap av Brynäs i bottenträsket. Sjukt jämnt där nere. Vilka ni än blir, bäva månde ni...

Idag är det förövrigt en vecka kvar till Melodifestivalen 2008. En av årets absoluta höjdpunkter för mig.

Jag väntar fortfarande på om någon ska lyckas lista ut vilken klubb Magnus Nyström håller på. Han är ju ingen populär kille i hockeysammanhang direkt. Många som tycker till hela tiden, vilket är ett bevis på att han gör det alla som skriver vill lyckas med, nämligen beröra. Att han sedan får betalt, och säkert skapligt betalt också, för att vara så dålig som många tycker är det bara att gratulera till.