Hockeylag, ta oss hem
Leksand gör sin tredje raka säsong i Allsvenskan och på något sätt har man börjat gilla läget. Jag menar inte att det känns okej, men som sagt, man gillar läget. Finns inte mycket annat att göra.
Var hos Larsson och Anna ikväll och tittade på Leksand-Oskarshamn på sverigewebben. Efter slutsignalen i vår match, gjorde vi Anna sällskap i gillestugan där hon följde sitt Djurgården (Larsson kan inte reglementet) mot SSK i en Canal + sändning. Då kom det, suget. Jag vill också spela i Elitserien! Jag vill se fart och fläkt, bra motståndare, en proffsig inramning och tempo i matcherna. Jag vill se passningar som sitter på lagkamratens klubbblad, fortfarande i ett högt tempo. Power play där det säger pang, pang, pang när pucken passas runt. Fortfarande med tempo. Trots att kvällens sändning handlade om jumbomötet i Elitserien, är det mil från den hockey vi matas med.
Jag vill inte tvingas se en skitsändning på sverigewebben. Mot Oskarshamn.
Låta bli? Aldrig. Det är Leksand som gäller. Jag håller på ett lag, inte på en serie. Däremot hoppas jag redan i vår finna mitt lag i rätt serie.

Bort från skiten till eliten, ta oss hem, upp igen
Det var det
Och kyla... Jag älskar när det är kallt och inte någon enstaka fjuttig minusgrad. Och kallt var det, bortåt minus tio. Det blev en riktigt skön promenad på juldagen.

Bilden till vänster är en julklapp från Anton, som han gjort i slöjden. Högra bilden är från juldagspromenaden.
Blev ingen match på annandagen eftersom julfirandet då fortsatte på hemmaplan. Fick bli lap topen på bordet och swehockey istället.
Om en stund börjar matchen Troja-Malmö. Tevesändning och ett måste att se. Ännu en i raden av "måstematcher" för Malmö. Mr Madhawk berättar på sin blogg om sitt möte med Carl Söderberg, och hur Carl bland annat säger "vi är på gång nu" och därefter en kommentar jag känner igen så väl från ett lag i kris: "vi kommer ge allt för att fixa detta nu". Den har jag som sagt hört förr.
God jul!

Julbord
Hur som helst, Niklas och jag var ikväll på Sundbyholms Slott utanför Eskilstuna. Jag kan väl börja med att berätta att det kostar 595:- / person och då är inte drycken med i det priset. Det säger väl en del om kvaliteten på maten och den fantastiska omgivningen. Och efterättsbordet...
Jag har vid flera tillfällen och av olika personer under åren hört talas om deras fantastiska efterrättsbord och nu har jag upplevt det själv. Fantastiskt känns som ett svagt ord för att beskriva.

Hur många olika sorters godis, bakverk och andra godsaker som fanns vet jag inte. Jag fotade bordet från två olika vinklar, men ändå tycker jag inte det framgår hur mycket det var. Mmmm...
Att man dessutom intar dessa godsaker i slottets källare, är också en stämningshöjare.
Från vänster: Slottet som pepparkakshus samt efterrättsbordet från andra sidan.
Det enda som saknades var lite snö och några minusgrader. Det är riktigt tråkigt att vädret är som det är, speciellt i juletider. När vi kom ut spöregnade det dessutom.

men de var nästan helt släckta av allt regn när vi kom ut och skulle hem.
Malmösupportrarna kan inte förstå att vi Leksingar tycker så illa om fröken Steen. Men det är ju lättare att bete sig som skit i en stor stad utan att det märks. Betydligt enklare att gömma sig där än på en ort där a l l a bryr sig om hockey. Ja ja, de lär nog bli varse där också så småningom.
Nog hade det känts roligare och lugnare att gå på hockey-jullov nu om vi hade slagit exempelvis AIK och Nybro nu precis innan uppehållet. Nybro är väl egentligen inga problem med rätt inställning på isen, men just gnaget tycks vara en svårare nöt att knäcka (för att uttrycka sig lite juligt). Jag tror dock det ordnar upp sig och är inte särskilt orolig. Vi tar dem i säsongens tredje möte i februari.
Inget särskilt
"Anna Lindberg väntar barn med ishockeystjärnan Calle Steen" berättar media idag. Ishockeystjärnan?
Nämnde det för yngste sonen ikväll som genast svarade - Stackars barn.
En vecka kvar till julafton. Inte klokt vad tiden går snabbt, tyckte nyss det var sommar, sol och semester. Vilket förhoppningsvis betyder att det går lika snabbt dit igen.
Skärpning och kom igen
Nu hoppas jag att herrarna Kempe och Jonsson låter killarna slita ordentligt under juluppehållet. Träna lite box play- spel om jag fick bestämma. Bland annat...
Om bara ett par veckor blir år 2008 till 2009, vilket betyder att Kvalserien då inte är långt borta. Då vill jag se tjugo krigare på isen och inte bara en handfull som nu. Så skärpning och kom igen, Leksand!
Vi har nyss här hemma avrundat helgen med att titta på den klassiska kultrullen "Vi hade i alla fall tur med vädret". Vet inte hur många gånger jag sett den genom åren, men nu var det många år sedan sist.
Eftersom det för ett par veckor sedan var premiär på uppföljaren (efter 28 år!) kändes det aktuellt att titta på den. Vad vi skrattade! Det är en helt fantastisk film och Rolf Skoglund är fullständigt fenomenal i sin roll som pappa Gösta. Även om resencenterna sågat uppföljaren, är den ett måste att se. Får nog bli ett biobesök snart.
Största delen av söndagen gick annars åt till att hjälpa Larsson och Anna att flytta. Vi var några som hjälpte till och allt flöt på bra. Men nog blir man mör av att bära och springa fram och tillbaka. Jag hade dessutom inte sovit så många timmar natten innan, eftersom jag var på krogen och arbetade. Ja, jag arbetade faktiskt. Något jag gjorde ofta för en hel del år sedan, så när frågan kom upp här i veckan tackade jag ja. Roligt, men slitsamt och halvstökigt.
Känslor framför teven
Tankar: Vi förlorar ännu en gång mot AIK. Varför? Jag sparar superanalyserna åt andra förståsigpåare och svarar kort och gott på den frågan: De spelade bättre.
Känslor: Att se packet på Södra, kändes ungefär som att jag skulle se oinbjudna, icke välkomna gäster i mitt vardagsrum.
Under matchens gång och ju mer de visade sitt rätta jag, bestämde jag mig för att de vilsna, trasiga själarna på Södra inte skulle få mer utrymme i min blogg än vad de just fått. Punkt.
Mina känslor när Bång pucklade på" Ene" gjorde mig smått överraskad. Varje slag han fick in gick rätt in i maggropen på mig.
Reflektioner: Flera bidragande orsaker gjorde att denna annars så självklara åka-på-match förvandlades till en tevematch. Tråkigt på många sätt. Trots utgången på matchen, vill jag ju vara där. När de där jag inte ska skriva om något mer sjunger högt, vill jag sjunga ännu högre.
Ända fördelen med att sitta hemma och titta ikväll, var att när gnaget gjorde sitt sista mål och jag kände mig i något slags upplösningstillstånd, kunde jag gå ifrån. Jag gick helt enkelt ut i köket och diskade middagens stekpanna. Fungerade utmärkt som terapi under någon minut. Jag fick in rätt andning och rätt fokus och kunde återvända till teven.
Nu lämnar jag den här matchen bakom mig och ser framåt.
Förövrigt tycker jag att TV4-sportens Marika som allt som oftast finns på plats under matcher, är helt suverän. Hon ställer mycket bra frågor, som hon dessutom följer upp med följdfrågor direkt.
Jag var ofta illa omtyckt på den tiden jag var sittplatspublik. Man kan väl förklara det så att jag var en sittande klackmänniska så kanske ni förstår. Inte alltid så populärt på sittplats, särskilt inte på bortamatcher.
Nu är frågan om jag inte är snudd på lika illa omtyckt här hemma. Jag är nog ingen dröm att sitta bredvid under vissa matcher. Särskilt inte i familjesoffan. Fråga mina barn.
Noll koll
Ända sedan spelschemat offentliggjordes någon gång för typ ett halvår sedan, har jag alla matcher inskrivna i min filofax. Bland kundmöten, jobbrelaterade evenemang, konferenser och utbildningar finns Leksands matcher med tid och motståndare. Därför skrek jag till här hemma i söndags eftermiddag, att det var hockeydags för i min almanacka stod det Leksand-Nyköping. Att motståndet inte var Nyköping har jag väl koll på, men att matchen var flyttad till måndagen visste jag inte.
I måndags kväll pratade jag med Larsson i telefonen. Larsson, som ägnar all ledig och vaken tid till att spackla, måla och fixa i sitt hus, frågade vilka som hade gjort Leksands mål. Jag blev tyst, det snurrade till lite i mitt huvud och jag började leta efter ett resultat. Ett resultat från måndagens match, för nu var det ju tisdag. Eller? Nä, det var det inte... Det var måndag kväll och den framflyttade matchen hade pågått i nästan två perioder. Inte konstigt jag inte hittade något resultat i huvudet.
Det var bara att ta sig in på swehockey och följa sista perioden. Det var ju inte någon rysare direkt. Matchen alltså. Däremot en rysare att jag hade noll koll. Varken på hockey eller veckodag.
Märkbart skakad av denna miss, hade jag en mardröm inatt. Hockeyrelaterad såklart. Jag drömde att det var en timme kvar till Mälarmasarnas nästa bussresa och det fanns varken baguetter, dricka eller godis för försäljning på bussen. Något jag brukar sköta. Jag hade glömt det! Rotade runt i en Ica-butik precis innan avgång, men fick endast ihop några Marabou 200gr chokladkakor. Vaknade helt svettig och ännu mer förvirrad. Som sagt, noll koll...
Apropå Mälarmasarnas nästa bussresa, så har vi två bussar till nästa resa. Det har hänt att vi någon gång har fått kämpa för att fylla en buss, men nu har vi snart fyllt två stycken. Otroligt roligt, framförallt när det är många nya resenärer som "hittat oss". www.malarmasarna.se om ni undrar...
Nej, det närmar sig läggdags och imorgon är det onsdag vilket betyder match igen. Bofors-Leksand säger filofaxen.
Sassa brassa
Matchen ja... Mariestad trummade på rätt friskt och var stundtals riktigt bra, framförallt i power play. När de dessutom hade något av en levande vägg i målet, så kunde inte segersiffrorna skrivas högre än 2-4. Nu ger det ju samma poäng ändå som tur är.

"Sassa brassa mandelmassa, vi vill höra nätet rassla". Jag trodde verkligen inte det var sant när jag hörde Mariestadklacken dra igång denna gamla ramsa. Jag vägrar nästan tro att de kör den helt seriöst. Visserligen hördes den mer än en gång, men ändå... De kan väl inte mena allvar? För mig för den ramsan tankarna tillbaka många, många år när jag spelade flickhandboll. Vi var väl i tioårsåldern när den skreks ut från bänken för att stödja lagkamraterna.
När sedan Sabrinas "Boys Boys Boys" (Mariestad heter BOIS), ljöd ur högtalarna var det bara för mycket.
Hockeylag ta oss hem...
Malmö fortsätter förlora. Att de kan ha en så hög tabellplacering (fyra) är för mig ett mysterium. Är det någon som fifflat med deras poäng? Tycker de förlorar jämt, utom mot oss då, och ändå hänger de med. Kanske är därför Bobo fortfarande är kvar, men nog måste karln hänga löst?
Djurgården och SSK har parkerat (långtidsparkering?) på kvalplats i Elitserien. Jag mår bra, ekonomin mår bra och chefen mår bra så länge det står sig. Rent sportsligt räds många Leksingar jag pratat med just Djurgården i en kvalserie. Inte jag. Har svårt att tro att de skulle vara värre att möta i kvalet än något annat lag från Elitserien.
Annars mår jag bra och är mätt och belåten, tack alla som frågar. Min ofrivilliga fasta tog slut vid lunchtid i onsdags. Jag hade utlovat att så snart röntgen var klar, skulle jag uppsöka närmsta restaurang. Så blev inte fallet. När jag väl fick äta, var jag knappt hungrig så jag väntade ytterligare några timmar. Men nu är jag igång!
Jag är hungrig...
Det är i skrivande stund ganska exakt 49 timmar sedan jag åt något. Visst, jag får dricka. Till och med nyponsoppa är tillåtet. Det ger en viss energi, men mättnadskänsla? Nej, inte alls.

Det finns människor som är utan mat längre stunder än så här, men nu ser jag till min situation och vill inte ha några kommentarer om svält osv. Nu lät jag nästan samvetslös, men ni fattar vad jag menar hoppas jag.
Jag är van vid att äta mycket, ofta och gott. Nu har jag suttit för mig själv i soffan med mina olika drycker, medans familjen har ätit någon god middag vid middagsbordet. Idag lagade jag till och med den åt dem. Jag har suttit kvar inne på kontoret när mina arbetskamrater åkt på lunch, vi äter nämligen alltid ute.
Imorgon är det äntligen dags att avsluta den här plågan. Först lägger jag mig (eller, hur går det till att röntga njurar?) på britsen och så snart jag är klar åker jag till närmsta restaurang.
Mina plågor till trots, går jag fortfarande runt i något slags lyckorus efter Helkvällen i fredags.

Träffade henne på julmarknaden i Leksand.